Välj stad

Välkommen till Evidensia Djurkliniken Åkersberga

Hackstavägen 9
184 32 Åkersberga

Öppettider

Må, ti, to, fre 8.00 - 17.00
Lunchstängt 12.30 - 13.30
On 08.00 - 21.00
Lö Stängt
Sö stängt

Kontakta oss/Boka tid:

Tel: 08 - 540 621 25
E-post

”Ej akuta frågor. För tidsbokning eller övriga frågor: mejla ditt namn och telefonnummer så kontaktar vi dig”

Vaccination hund

 
Årliga vaccinationer
• Ta med vaccinationsintyg från tidigare vaccinationer (om du har ett, annars gör vi ett nytt till dig).
 
Rabiesvaccination
• Ta med hundens/kattens pass. Man får ej fylla i rabiesvaccinationer i efterhand, de måste föras in i passet direkt på plats. Om det är första rabiesvaccinationen så gör vi ett pass när ni kommer, ta då gärna med stamtavla om det finns.
Var rädd om din hund
Vaccination av hunden är en självklarhet för den ansvarsfulle hundägaren. Hundar i Sverige vaccineras främst mot valpsjuka, parvovirus,  smittsam leverinflammation (HCC) och parainfluensavirus (kennelhosta). Vissa hundar vaccineras även mot leptospiros och rabies. 
 
Att tänka på inför vaccinationen
Hunden ska vara frisk vid vaccinationstillfället. 
 
Återvaccination och intyg
Efter grundvaccination måste hunden återvaccineras för att bibehålla det viktiga skyddet. Genom att spara vaccinationsintyget kan du och din veterinär följa hundens vaccinationsstatus. Ta därför med intyget vid varje vaccinationstillfälle.
 
Sjukdom trots vaccination
Det finns inget vaccin som kan garantera ett fullständigt skydd mot sjukdom. Trots att vacciner ger ett bra skydd, kommer det alltid att finnas hundar som helt enkelt inte kan bilda en tillräcklig mängd antikroppar. Det finns mer än en orsak till ett sådant bristande svar på vaccinationen.
De antikroppar som valpen får i sig via modersmjölken kan störa utvecklingen av de nya antikroppar som valpens eget immunsystem ska bilda som en reaktion på vaccineringen. Vissa hundar kan sakna tillräcklig förmåga att producera antikroppar. De är vad man kallar immunologiskt inkompetenta. Dålig immunokompetens kan också ses hos hundar som vid vaccinationstillfället har någon sjukdom. Om en hund vaccineras under inkubationstiden kan sjukdom ändå bryta ut, eftersom det tar ett antal dagar innan ett tillräckligt vaccinationsskydd har bildats. Det är därför viktigt att hunden är frisk vid vaccinationstillfället.
Vissa läkemedel kan också hämma immunsystemet och ge ett sämre vaccinationsskydd. Det vanligaste läkemedlet i denna grupp är kortison. En stor parasitbörda anses också kunna försämra vaccinationseffekten. 
 
Vaccination av dräktiga tikar
En tik som har parats och blivit dräktig, utan att ha blivit regelrätt vaccinerad, kan vaccineras under dräktigheten. På så sätt tillförsäkras tiken och hennes blivande valpar ett initialt infektionsskydd. Antikroppar, som tiken bildar efter vaccination, kommer att finnas i modersmjölken och valparna blir under diandet passivt immuniserade under de första levnadsveckorna.
 
Biverkningar
All läkemedelsanvändning är förknippad med risk för biverkningar. Det gäller även vaccination av djur. Biverkningar kan uppstå hos vissa individer oberoende av kön, ålder eller rastillhörighet. En svullnad vid injektionsstället, hastigt uppsvullet huvud, uppsvullna läppar eller öronlappar, liksom knottror i huden och allmän klåda, ”nässelfeber”, är tecken på överkänslighetsreaktion med vätskeutträde från blodkärlen. Illamående, kräkningar och diarré är andra kända överkänslighetsreaktioner efter vaccination. Sådana tecken på överkänslighet kan förekomma. En till tio av tusen individer tycks drabbas. Symtomen avklingar oftast utan åtgärd inom ett dygn. I sällsynta fall kan reaktionen kräva veterinärvård.
Det är viktigt att djuret inte är stressat eller stressas vid vaccinationstillfället och de närmaste dagarna därefter. Ett djur som exempelvis ogärna låter sig transporteras i bil bör ges någon timmes frist, kanske en promenad under lugna och trygga förhållanden, före en eventuell biltransport från den plats där vaccinationen skett.

vad är det vi vaccinerar emot?

 
Valpsjuka
Valpsjuka är spridd över hela världen. Det är en livshotande sjukdom. Inkubationstiden, d v s tiden från det att hunden smittas till dess sjukdomssymtom uppträder, är 3-6 dagar. Hundar i alla åldrar kan drabbas av valpsjuka.
 
Sjukdomen ger hög feber under några dagar. Kräkningar, diarré och sekretflöde från ögon och nos börjar sedan att uppträda. Hunden tappar aptiten och kan senare också få sekundära bakteriella infektioner. Smitta sprids genom luften till andningsvägarna, men också genom munnen via kontakt med smittade djur eller föremål som en smittbärande hund varit i kontakt med.
 
I ett senare stadium av valpsjuka drabbas hunden ofta av hornhinneinflammation med sår på hornhinnan eller förhårdnad av trampdynorna. Ibland utvecklas också krampanfall. Överlev­ande hundar riskerar permanent nedsatt syn och luktsinne samt neurologiska skador.
 
Risken för utbrott av valpsjuka i Sverige är för tillfället mycket låg. Några fall inträffar varje år och då alltid på ovaccinerade hundar. Utbrott förekommer ibland i grannländerna. Det sker inte så ofta, något vi i stor utsträckning kan tacka vaccinerna för.
 
Valpsjuka kan drabba hundar i alla åldrar, men ses oftast hos unga, ovaccinerade hundar eller äldre djur som saknar tillräcklig immunitet genom otillräcklig vaccinering.
 
Valpsjukevirus är specifikt för hund. Det kan inte infektera människor. Däremot kan t ex mink, räv, iller och säl drabbas av sjukdomen och kan även som smittbärare upprätthålla infektionen i ett geografiskt område.
 
 
 
Infektion med hundens parvovirus
Parvovirus har funnits i Sverige sedan 1980. Parvovirus är ett av de minsta virus man känner till. Det är stabilt i närvaro av många ämnen som förstör de flesta andra sjukdomsalstrande virus. Om parvovirus en gång fått fäste i omgivningen, t ex i en kennel, är det mycket svårt att bli av med.
En infekterad hund utsöndrar virus med avföringen och smittar på så sätt andra hundar. Virusspridning sker under en kort tid då den smittade hunden ännu inte börjat visa tydliga symtom på sjukdomen. Inkubationstiden är 3-14 dagar vid smitta mellan hundar. De första symtomen visar sig främst som kräkningar samt diarré och hunden kan få allvarlig vätskeförlust.
Valpar som smittas tidigt kan drabbas av hjärtmuskelskador. Dödligheten varierar, men är vanligare hos valpar.
 
Sjukdom orsakad av infektion med parvovirus kan drabba hundar oavsett ålder. Unga valpar är mest känsliga. Djur kan fungera som ”friska bärare” av virus. Parvovirus är mycket eller t o m extremt smittsamt och utsöndras i stora mängder med diarré och kräkningar. Virus kan också utsöndras någon eller några dagar innan djuret får tydliga symtom. En människa kan gå genom en kennel – där parvovirus finns – få smitta på sina skor eller kläder, och kan på detta sätt föra virussmittan med sig till en annan miljö med mottagliga hundar. Revaccination årligen eller vartannat år mot parvovirusinfektion är en god regel.
Hundens parvovirus kan inte smitta människor.
 
 
 
Smittsam leverinflammtion-HCC
Smittsam leverinflammation – HCC (Hepatitis contagiosa canis) – är en fruktad sjukdom. Virus angriper hundens lever och slemhinnor. Sjukdomen sprids direkt eller indirekt genom kontakt med urin, avföring, saliv, matskålar och redskap, men också via skötare. Hundar som haft HCC kan utsöndra virus med urinen i flera månader och t o m upp till ett år.
Inkubationstiden är 4-7 dagar. Till att börja med får hunden hög feber, ökad törst, sekretflöde från ögon och nos, samt blödningar från slemhinnorna. I allvarligare fall kan vätskeutträde i vävnaderna förekomma.
 
Hos valpar kan sjukdomen förlöpa mycket snabbt. Inom loppet av några dygn kan valpen vara död. Hos vuxna hundar sker vanligtvis ett spontant tillfrisknande efter 5-10 dygn. Under denna period kan det uppstå en grumling av ögats hornhinna som färgas blågrå (”blue eye”). Detta tillstånd försvinner oftast efter 3-4 dagar, men kan hålla i sig i flera veckor.
 
HCC-virus kan överleva flera månader i hundens omgivning. Rävar smittas också och får då hjärnhinneinflammation. Alla hundar bör vaccineras mot smittsam leverinflammation.
Människor smittas ej.
 
 
Kennelhosta
Parainfluensavirus är i ca 80 % av fallen den faktor som framkallar sjukdomen kennelhosta. Resterande fall av kennelhosta orsakas av andra virusinfektioner t ex adenovirus, eller av bakterier och mykoplasma. Man kan därför inte få ett fullständigt vaccinskydd mot denna sjukdom.
En väsentlig orsak till kennelhosta är infektion i hundens luftvägar med parainfluensavirus. Den kompliceras ofta av sekundära bakterie- och mycoplasmainfektioner. Virus smittar via infekterade, luftburna vätskedroppar från hostande hundar. Smittrisken är större vid tillfällen när många hundar från olika miljöer samlas. Virus angriper luftrör och bronker som blir röda och irriterade samt belagda med segt slem.
 
Symtom på smittsam kennelhosta hos hund karakteriseras av plötsliga anfall med hård hosta, ofta följda av kräkningsförsök. Det låter ofta som om hunden fått något i halsen. Feber och dålig aptit kan ibland också förekomma.
 
Själva virusinfektionen kan inte behandlas. I regel försvinner symtomen efter 1-2 veckor. Angripna hundar är för övrigt vanligtvis friska och på gott humör, med undantag av hostanfallen som ofta utlöses av ryck i halsbandet, upphetsning eller inandning av kylig luft. Ibland kan man behöva behandla sekundära bakterieinfektioner med antibiotika.
 
Kennelhosta är inte i sig en livshotande sjukdom, men hos små valpar, äldre, nedsatta eller nyopererade djur bör man ta sjukdomen på stort allvar. Parainfluensavirus är mycket smittsamt. Överföring av smitta via människor eller andra djur är mindre sannolik, eftersom virus överlever mycket kort tid utanför värddjuret. I princip kan alla hundar smittas. Risken för smitta är dock alltid störst för hundar med stor kontaktyta med andra hundar.
Äldre och svaga individer är mer mottagliga för virusinfektioner i allmänhet. Det är speciellt viktigt att vaccinera hundar i dessa riskgrupper. Alla hundar kan givetvis vaccineras för att reducera smittrycket. Vaccin kan reducera kliniska symtom från parainfluensa. I särskilt utsatta kennlar kan vaccinet ges första gången vid 6-8 veckors ålder.
 
 
Information hämtad ifrån:
« Tillbaka

Om Evidensia

Välkommen till oss på Evidensia. Sedan starten 2012 har vi vuxit och är i dag en av Europas största och kvalitetsledande kedjor för djursjukvård. Vår storlek är din trygghet. Vilken av våra kliniker eller djursjukhus du än besöker gör vi allt för att ditt djur ska återfå hälsan.
Vi tror på kvalitet och erbjuder specialister och avancerad utrustning. Vi satsar på kompetens och bedriver utbildning och klinisk forskning. Det gör att vi kan erbjuda den bästa veterinärmedicinska hjälp som finns.

Du kan alltid ringa oss, dygnet runt, året om.

Vi vill se fler friska och lyckliga djur. Därför ska vi vara det allra bästa för djuren. 

Våra Djursjukhus

Djursjukhus

Hästsjukhus

Vi finns i hela Norden!

Med närvaro på närmare 170 platser har vi kliniker och djursjukhus för varje behov. Du hittar oss i Sverige, Finland, Norge, Danmark. Nederländerna, Tyskland och Schweiz.

Evidensia Djursjukvård AB  |  Djursjukhusvägen 11,73494 Strömsholm Sverige  |  Tel: 0771 - 45 40 00 |  E-post
© Evidensia, All rights reserved