Välj stad

Välkommen till Evidensia Djurkliniken Roslagstull

Valhallavägen 12A
114 22 Stockholm

Öppettider

Måndag - torsdag 7.00 - 21.00
Fredag 7.00 - 17.45
Lördag 11.00 - 15.45

Kontakta oss/Boka tid:

Du når oss enklast på telefon: 08 - 612 57 60
E-post

”Ej akuta frågor. För tidsbokning eller övriga frågor: mejla ditt namn och telefonnummer så kontaktar vi dig”
 
Följ oss på Facebook!
 

Leg vet Marianne Tornvall, 2008-04
Evidensia Djurkliniken Roslagstull, Valhallavägen 12 A, 114 22 Stockholm, tel 08-612 57 60
 


 

Skötsel av chinchilla

 
 
Chinchilla är en gnagare som är nära släkt med marsvin och piggsvin. Dess vilda motsvarighet lever i bergskedjan Anderna i Peru, Bolivia, Chile och Argentina. De lever i klippiga karga bergsregioner. De har fötts upp i fångenskap sedan 1923 framför allt för sina pälsar. Vissa chinchillor som var lyckliga nog att ha mindre fin päls började säljas som husdjur, och idag föds djuren upp för båda ändamålen.
 
Chinchilla laniger är den art som framför allt ses idag. Det är ganska renliga luktfria och vänliga djur, men oftast blyga och lättskrämda. De är inte speciellt bra husdjur för unga barn. Pälsen är extremt mjuk och vackert blågrå. Numera finns det flera färgmutationer.
 
 
 

Utfodring

 
I sin ursprungliga miljö är chinchillor betande och gnagande djur. Tyvärr är det ganska lite känt vad som utgör deras naturliga kost, och vad de skulle behöva äta i fångenskap. Av tradition har chinchillor därför utfodrats ganska liknande som deras nära släktingar marsvinen. Basen i chinchillans kost bör alltså vara gräs och hö. Gräshö ger tillskott av fiber till dieten, något som är mycket viktigt för att hålla tänder och magtarmfunktion i trim. Hö ska vara fräscht och fritt från mögel.
 
Till detta bör chinchilla även ha tillgång till pellets. Det finns idag kommersiella chinchillapellets, där näringsinnehållet är anpassat för chinchillornas låga näringsbehov. Marsvins- och kaninpellets har lite för hög energihalt för chinchillor. Fiberhalten i pelletsen bör vara 18-32%. Pellets får inte ges i fri tillgång utan 1-2 msk per djur och dag räcker.
 
Färska morötter och gröna grönsaker kan ges som tillskott i begränsad mängd men bör inte utgöra mer än maximalt 10% av dygnsintaget foder. Torkade frukter kan ges styckevis som godis någon/några gånger i veckan. Russin brukar vara favoritgodiset. 
 
Färska naturgrenar bör alltid finnas tillgängligt. Vanliga svenska obesprutade trädslag går bra, t.ex. björk, bok, ek, al, alm, fruktträd mm.
 
Chinchilla bör normalt sett dricka vatten från vattenflaskor. Det är mycket viktigt att hålla noga hygien i flaskorna, eftersom förorenat vatten kan vara en viktig faktor vid sjukdomsutbrott.
 


 

Hantering

 
Chinchilla är inte svåra att hantera, och de bits sällan. Var dock försiktig vid hanteringen, huden eller pälsen kan lossna vid alltför hårdhänt hantering.  För att undvika detta ska man alltid fatta i svansen nära kroppen med ena handen, medan den andra armen får stötta djurets kropp mot undersökarens kropp. Man kan också hålla en chinchilla runt bröstkorgen som man gör med andra gnagare. Även om de sällan bits, kan de ändå bli upprörda. De kan kissa på sig när de blir riktigt arga eller rädda.
 
 
 

Bur

 
Chinchillor ska hållas på ett område som har god belysning, ventilation samt är kallt och torrt. De klarar inte av värme eller fuktighet, och de trivs i låg temperatur. Bäst är runt 15-21 grader.
 
Nätburar med solitt golv brukar ofta användas. Nät/galler i botten är enligt lag förbjudet. Ett tjockt lager halm i botten ger ett naturligt och mjukt underlag men man kan även ha strömaterial i form av spån, papperspelelts eller liknande. Viktigt är att det byts ofta. Glasakvarium eller plastbur kan användas, men med försiktighet eftersom ventilationen i dessa blir sämre. Om denna typ av burar används ska du se upp med tecken på tovig päls, eftersom detta ofta är en varning att problem är på gång. Träburar kan användas men tänk på att chinchillor är duktiga gnagare. Djuren är mycket aktiva och akrobatiska och behöver därför rikligt med utrymme. Enligt svensk djurskyddslag måste buren för en ensam chinchilla vara minst 1 x 1 x 0,5 m. Tänk på att detta är minimimått, för stor kan den aldrig bli!  Buren bör dessutom vara utrustad med ett eller flera gömställe i form av en bolåda ca 30 x 30 cm eller rör/gångar som chinchillan kan springa in i. Man kan använda 10-13 cm vida kartongrör i olika formationer eller köpa färdigproducerad burinredning i zoohandeln.
 
Chinchillan ska ha möjlighet att sandbada. Badet måste vara stort och djupt nog så att chinchillan kan rulla i det. Fin puderaktig vulkanaska är bäst för att hålla pälsen ren och välskött. Det finns speciellt "chinchilladamm" att köpa. Det går även bra med vanlig ökensand eller annan finkornig sand. Badet ska bara finnas tillgängligt en stund under dagen. Tänk också på att digivande honor inte ska ha tillgång till sandbad, eftersom de diande ungarna då kan få sand i ögon och mun.
 
Chinchilla kan bråka om de sitter tillsammans. Honorna är mest aggressiva, framför allt mot nya hanar. Vill man sätta ihop enhane och en hona bör man låta dem sitta i burar bredvid varandra i minst 2 veckor innan man låter dem träffas i samma bur. Skulle det trots detta inte fungera är det bättre att prova med en annan hane. Upp emot 20% av honorna fungerar inte i avel, vanligtvis på grund av att de inte trivs med hanen.
 


 

Avel

 
Chinchillan blir könsmogen vid ca 3-5 månaders ålder. Honan bör dock inte paras förrän vid 9 månaders ålder. Chinchilla parar sig året om men framför allt mellan november till maj. Brunstcykeln varar 30-50 dagar. Många honor har oregelbundna brunstcykler.
 
Dräktighetsperioden är i medeltal 111 dagar, men kan variera från 105 till 115 dagar. Honan visar inga tydliga tecken på förestående förlossning. De flesta förlossningar sker dock på morgonen. Oftast består kullen av 2 ungar, men kullstorleken kan variera från 1-5. Ungarna föds med päls och öppna ögon. Ungarna bör få stanna hos mamman tills de är minst 8 veckor gamla.
 
Hanen parar ofta om honan direkt efter födseln om möjlighet ges. Av denna anledning bör hanen tas bort från honan under födseln och ca en vecka framåt. Annars är hanen ofta duktig att hjälpa till med skötsel av ungarna.
 
 
 

Sjukdomsproblem

 
 

Förvuxna tänder

 
En chinchilla med tandproblem känns ofta igen genom att pälsen under haka och på halsen är blöt pga ett konstant salivdroppande samt att chinchillan äter generellt sämre och har svårt att äta vissa foder, vanligen hö som är svårtuggat. Ibland blir följden av detta dessutom lös avföring p.g.a. fiberbristen. Orsaken till detta är att chinchillans kindtänder är förvuxna. Oftast ses detta hos vuxna och äldre (över 2-3 år gamla) chinchillas. Den vanligaste orsaken till förvuxna tänder är för liten hö/gräs-giva. Rikliga mängder hö och gräs är ett måste för att chinchillan skall tugga på rätt sätt och slita sina tänder tillräckligt och behålla passformen dem emellan. En annan (dock ovanligare) orsak kan vara medfödda bettfel, t.ex underbett. Övervuxna tänder orsakar skador på chinchillans tunga eller kind, vilket i sin tur leder till oförmåga att tugga och att svälja maten; dreglande längs haka och hals; samt avmagring, ofta allvarlig.
 
Veterinär måste uppsökas så snart detta problem misstänks. Diagnosen bekräftas genom muninspektion och/eller röntgen. Problemet åtgärdas genom att de övervuxna tänderna klipps eller filas ner, något som vanligen kräver narkos för att utföras. Arbete med tänder i munnen på ett chinchilla är svårt pga den extremt lilla munöppningen. Efter denna åtgärd måste chinchillan ofta tvångsmatas tills den kommer igång att äta på egen hand igen.
 
Det finns ingen permanent lösning eller korrigering av detta problem. Upprepade tandkontroller och tandfilningar är vanligen nödvändigt. Ibland kan det även vara nödvändigt med smärtstillande behandling, eftersom chinchillor kan få tandvärk väen om man slipat tandkronorna noga. Chinchilla med bettfel ska inte användas i aveln eftersom åkomman ofta är ärftlig.
 
 
 

Lossad päls

 
Chinchilla tappar ofta tussar av päls då den hanteras ovarsamt. Det händer också vid slagsmål mellan djur. Avlossad päls är inte farligt för djuret.
 
 
 

Pälstuggande

 
Chinchillan tuggar på sin egen eller ett annat djurs päls, vilket leder till en sträv päls som ser maläten ut. Bakomliggande orsaker till detta beteende kan vara tristess, smutsig päls, felaktig utfodring och ärftliga faktorer. Genom att se till att djuren har tillgång till tuggleksaker, motion och sysselsättning, kan problemet hållas nere.
 
 
 

Värmeslag

 
Hög temperatur och hög luftfuktighet är jobbigt för chinchillor. Oftast uppstår problem om buren placeras i direkt solljus med dålig ventilation. Djuret ses ligga på sidan och flämta. Djur som sitter i hög luftfuktighet får även en tufsig fuktig päls. Behandling omfattar att duscha eller bada chinchillan i kallt vatten, eller att gnugga in alkohol i trampdynorna. Uppsök snarast veterinär för kontroll.
 
 
 

Mag-Tarmsjukdom

 
Är en ganska vanlig sjukdom hos chinchilla. Många gånger kan man inte fastställa exakt orsak. Bakterier, virus och protozoer (små parasiter) kan vara orsaken.  Fiberfattig kost är en viktig faktor. Ofta hänger tarmproblem ihop med felaktig utfodring och skötsel.
 
Symptomen varierar från trötthet till dödsfall, med eller utan diarré. Andra tecken kan vara upphörd aptit, förlamning i bakbenen, smärta vid beröring av buken samt upphörd passage av avföring. Uppsök veterinär vid första tecken till sjukdom. Behandlingen omfattar antibiotika, understödjande behandling samt mag-tarmmotorikstimulerande medel i de fall då chinchillan ej längre har avföring. Trots behandling leder tarmsjukdom många gånger till dödsfall bland chinchillor.
 
 
 

Lunginflammation

 
Är en annan vanlig sjukdom hos chinchilla, ofta orsakad av bakteriell infektion. Bidragande sjukdomsorsaker kan vara fuktig och dragig miljö. Symptomen kan vara flöde från ögon-näsa, nedsatt aptit, sträv päls. Orsakar ofta dödsfall. Behandling utgörs av antibiotika och understödjande behandling.
 
 

Ringorm
 

Chinchilla kan drabbas av hudsvampen Trichophyton mentagrophytes. Den orsakar kala fläckar i pälsen och krustiga röda förändringar på huden på nosen, fötterna och runt ögonen. Sjukdomen kan även gå över på människa.
 

Om Evidensia

Välkommen till oss på Evidensia. Sedan starten 2012 har vi vuxit och är i dag en av Europas största och kvalitetsledande kedjor för djursjukvård. Vår storlek är din trygghet. Vilken av våra kliniker eller djursjukhus du än besöker gör vi allt för att ditt djur ska återfå hälsan.
Vi tror på kvalitet och erbjuder specialister och avancerad utrustning. Vi satsar på kompetens och bedriver utbildning och klinisk forskning. Det gör att vi kan erbjuda den bästa veterinärmedicinska hjälp som finns.

Du kan alltid ringa oss, dygnet runt, året om.

Vi vill se fler friska och lyckliga djur. Därför ska vi vara det allra bästa för djuren. 

Våra Djursjukhus

Djursjukhus

Hästsjukhus

Vi finns i hela Norden!

Med närvaro på närmare 170 platser har vi kliniker och djursjukhus för varje behov. Du hittar oss i Sverige, Finland, Norge, Danmark. Nederländerna, Tyskland och Schweiz.

Evidensia Djursjukvård AB  |  Djursjukhusvägen 11,73494 Strömsholm Sverige  |  Tel: 0771 - 45 40 00 |  E-post
© Evidensia, All rights reserved