Välj stad

Välkommen till Evidensia Djurkliniken Roslagstull

Valhallavägen 12A
114 22 Stockholm

Öppettider

Måndag - torsdag 7.00 - 21.00
Fredag 7.00 - 17.45
Lördag 11.00 - 15.45

Kontakta oss/Boka tid:

Du når oss enklast på telefon: 08 - 612 57 60
E-post

”Ej akuta frågor. För tidsbokning eller övriga frågor: mejla ditt namn och telefonnummer så kontaktar vi dig”
 
Följ oss på Facebook!
 

Leg vet Gunnel Anderson / leg vet Marianne Tornvall, 2007-12
Evidensia Djukliniken Roslagstull, Valhallavägen 12 A, 114 22 Stockholm, tel 08-612 57 60
 

 

SKÖTSEL AV KANINER

 
Tamkaninen, Oryctolagus cuniculus, härstammar från vilda kaniner i västra Europa och norra Afrika. Den är strikt växtätande, och betar vanligen i skymning eller under natten. Kaninen använder sina klor för att gräva sig hålor för skydd och vila. I det vilda visar kaniner sällan tecken på aggression, utan flyr i stället vid tecken på fara. Kaniner i fångenskap kan däremot uppvisa aggression vid stress eller hot.
 
Kaniner är intelligenta, vänliga och tysta husdjur. Det går ganska lätt att träna kaninen att bli rumsren. Medellivslängden för kaniner är 7-9 år, med rekord ända upp till 15 år. Följande information är sammanställd för att hjälpa Dig ta bästa möjliga hand om Ditt djur så att kaninen kan få ett långt och friskt liv. Råden är skrivna med dvärgkaniner som ”modell”, rasvariationer kan förekomma.
 
 

REPRODUKTION

 
Kaninhonan blir könsmogen vid 3-9 månaders ålder, hanen vid 3-10 mån ålder. Dräktigheten varar 29-35 dagar (i medeltal 31-32 dagar), och kullen innehåller oftast 4-10 ungar. Avvänjning av ungarna kan påbörjas vid 6-8 veckors ålder.  De bör dock inte skiljas helt från mamman förrän vid 8 veckors ålder.
 
 

Moderlösa ungar
 

Att försöka föda upp moderlösa kanin- eller harungar går sällan bra. Helst ska ungarna placeras hos en hona som redan har egna ungar. Störst chans att lyckas har detta om de moderlösa ungarna är mindre än 2 veckor gamla, och maximalt 2 dagar yngre eller äldre än fostermammans ungar. En droppe svag parfym på fostermammans nos kan hjälpa till så hon inte förskjuter de moderlösa ungarna.
 
Moderlösa ungar under 3 veckors ålder kan även ges kattmjölkersättning (färdig, eller en blandning av 1 äggula, 240 ml torrmjölk, 240 ml vatten, 5 ml honung och 5 ml vitamin-mineralblandning). Av detta ges de första dagarna max 5 ml 2-3 gånger per dag den första veckan. Mängden ökas sakta till 15 ml vecka 2, och till 25 ml vecka 3. Området runt ändtarmsöppningen tvättas försiktigt med bomull fuktad med ljummet vatten för att stimulera avföring och urinering.
 
Problem som ofta ses vid handuppmatning av kaninungar är lunginflammation pga att maten hamnat i fel strupe; undertemperatur samt diarré.
 
Tänk på att en normal kaninmamma bara diar sina ungar 1-2 gånger per dygn! Det är alltså helt normalt att mamman till synes inte bryr sig om sina ungar under största delen av dygnet.
 
 

Kastrering

 
Vi rekommenderar att både han- och honkaniner ska kastreras. Kastrerade djur blir vanligen lugnare och mer tillgivna sällskapsdjur samt risken för aggression både mot djurägaren och burkompisar minskar.  Kastration  innebär också minskad risk för urinmarkering av reviret. Kastration av honkanin är viktigt för att undvika oönskad dräktighet samt cancer eller andra sjukdomar i livmodern (se nedan). Kastration av båda könen kan ske så snart tecken på könsmognad uppvisas, oftast vid 4-5 mån ålder.
 
 

Vaccination
 

Det finns två allvarliga virussjukdomar som kan drabba kaniner. Den ena sjukdomen heter Myxomatos och den andra RVHD. Båda brukar lite felaktigt kallas ”kaninpest”, egentligen är det Myxomatos som är den ”äkta” kaninpesten. Sjukdomarna förekommer på Gotland, i Skåne och börjar sprida sig längs västkusten upp mot Göteborg. Myxomatos ger svullnader och kraftig sekretbildning runt ögon, näsborrar, analöppning och könsöppningar. Djuret brukar avlida inom ett par veckors sjukdomstid. RVHD ger ett mer dramatiskt sjukdomsförlopp. Oftast hittas djuret avlidet med blödningar från kroppsöppningarna innan några sjukdomssymptom har hunnit ses. Det finns ingen behandling för endera av sjukdomarna, utgången är i stort sett  alltid dödlig. Det finns dock effektiva vacciner mot båda sjukdomarna. Det är rekommendabelt att vaccinera sina kaniner mot dessa sjukdomar om man vistas i områden där det förekommer smitta.
 

 

UTFODRING

 
Det allra viktigaste att komma ihåg vad gäller utfodring av kaniner är att de är betande djur, dvs gräsätare. Eftersom färskt gräs ej finns tillgängligt året runt, ersätter man detta med hö vintertid. En kanin kan gott och väl leva ett helt liv på enbart gräs och hö av god kvalité. Det är ingen risk att en frisk kanin får näringsbrist av denna diet, tvärtom så mår de som allra bäst på denna enkla diet. Låt Dig inte luras av kaninens vilja att äta mer och mer av godsaker och mindre och mindre av hö/gräs. Det är Du som bestämmer vad din kanin skall äta! Om kaninen ej vill äta hö trots att inget annat serveras bör veterinär uppsökas för kontroll.
 
 

 
Timotejhö eller gräshö ska bjudas i obegränsad mängd varje dag, minst 80-90 % av kosten måste utgöras av hö. Det är viktigt att hö alltid finns tillgängligt för Din kanin. Kaniner brukar äta små mängder mat ofta under hela dagen. Om kaninen bara har tillgång till hö under vissa tider på kan detta leda till tarmstörningar.
 
Löst hö med långa fibrer är bättre än hö pressat i kuber el dyl. Fibrerna i höet är extremt viktiga för att stimulera normal digestion och för att tänderna ska slitas på ett normalt sätt. Hö innehåller även proteiner och andra näringsämnen som är väsentliga för Ditt djurs goda hälsa. Vi rekommenderar inte användningen av alfalfahö, framför allt inte om det ges tillsammans med pellets (som redan innehåller mycket alfalfa), eftersom det kan innehålla alltför mycket kalcium och extra kolhydrater, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem och tarmstörningar. Om kaninen inte äter pellets alls kan alfalfahö ges i begränsad mängd. Det kan dock vara svårt att banta kaninen på det viset.
 
Kontrollera om Din lokala djuraffär har timotejhö eller annan typ av gräshö. Ibland kan man köpa hö på en ridskola eller stall. Höet ska förvaras på en kall torr plats med bra luftcirkulation (stäng inte in det i en tät plastpåse). Kasta bort blött eller fuktigt hö, eller hö som inte luktar fräscht.
 
Bästa sättet att utfodra med hö är att ge det i ett högaller på burens utsida. Din kanin kan då dra in hö i buren via spjälorna efter behov. På detta vis hålls höet rent, och det går inte så mycket till spillo.
 
Under vissa tider av året kan det vara svårt att få tag i gräshö. Dessa perioder är det godtagbart att ge hö blandat med alfalfa, eller att ge enbart alfalfahö i korta perioder. Det viktigaste är att alltid ha hö tillgängligt för kaninen. Kom ihåg att vara restriktiv med pellets, och att hö är den främsta källan till fibrer och näringsämnen.
 
 
 

Kaninpellets

 
Pellets av god kvalitet kan bjudas dagligen i begränsade mängder. På grund av högt innehåll av kolhydrater, låg mängd fibrer, och hög mängd kalcium i pellets kan okontrollerad utfodring med pellets leda till fetma, hjärt- och leversjukdomar, kronisk diarré och njursjukdomar. Se till att Du köper pellets med högt fiberinnehåll (18% eller mer, helst upp mot 20-25%), och att Du köper små mängder i taget. Förvara pellets i kylskåp eller kallt och torrt för att förhindra att de förstörs. Gamla härskna pellets kan leda till att Din kanin slutar äta.
 
Följande uppställning visar DAGLIGA MÄNGDER som Din kanin kan utfodras med. FYLL INTE PÅ SKÅLEN även om alla pellets är uppätna före nästa dag. ÖVERUTFODRING MED PELLETS OCH ”KANINBLANDNINGAR” ÄR DEN FRÄMSTA ORSAKEN TILL DE HÄLSOPROBLEM VI SER HOS KANINER! Håll Din kanin frisk genom att inte överdriva.
 
 

  • Kaniner upp till 8 månaders ålder kan ha fri tillgång till pellets, eftersom de fortfarande växer. Efter 8 månaders ålder kan de få följande underhållsmängd
  • Kanin som väger 1-2 kg ges 1/8 dl dagligen
  • Kanin som väger 2,5-3,5 kg ges 1/4 dl dagligen
  • Kanin som väger 4-5 kg ges 1/2 dl dagligen
  • Kanin som väger 5,5-7,5 kg ges 3/4 dl dagligen

 
I vissa situationer kan Din veterinär rekommendera att pellets helt utesluts ur dieten. Bli inte orolig - Din kanin kan få i sig alla nödvändiga näringsämnen från hö och bladgrönsaker som Du i stället blir instruerad att utfodra med. (Detta är vanligen den behandling som vi rekommenderar till mycket feta kaniner som måste bantas på ett säkert sätt.)
 
 
 

”Kanin/Gnagarblandning”

 
De s.k. gnagarblandningarna som säljs av zoo-handeln är tyvärr inte alls bra kost för kaniner. Många djurägare tror att dessa blandningar är ”pellets” men så är inte fallet. Blandningarna innehåller oftast lite pellets men även annat, t.ex. solrosfrö, nötter, cornflakes och havre. Dessa fodermedel är fett- och kolhydratrika samt innehåller mycket lite fibrer. Att kaninen tycker bättre om gnagarblandningen skall man inte låta sig luras av, kaninen vet inte vad som är bäst för den. Vi rekommenderar att man helt undviker gnagarblandning som en daglig del av kosten. Vill man tvunget ge lite ibland, skall det verkligen vara i mycket små mängder och endast  någon gång i veckan som godis.
 
 

Grönsaker

 
Bladgrönt ska ges dagligen. Kaniner i det vilda äter framför allt sega fiberrika blad, bark och andra svårsmälta växter. Det är m.a.o. stammarna och bladverken från växten som kaniner äter, inte frukterna eller rötterna. Deras magtarmkanal fungerar bäst när den har som mest att göra med att bryta ner cellulosa. Om Din kanin inte är van att äta grönsaker, börja försiktigt med gröna bladiga grönsaker, och lägg till en ny sort var 5-7 dag. Om tillskottet av en ny sort leder till diarré inom 24-48 tim så ska den avlägsnas från dieten. Unga kaniner ska också vänjas gradvis vid ny mat.
 
Så snart Din kanin äter denna typ av mat ska Du försöka att ge minst 3 olika sorter dagligen. Utfodring med färska fiberrika bladgrönsaker (samt hö) bidrar till att förebygga tarmstörningar samt tillgodoser kaninens stora behov av vätska. Dessutom älskar kaninen det!
 
Grönsaker som Du kan variera mellan är t ex morotsblast, betblast, maskrosblad och maskrosblommor, kål, persilja, klöver, broccoli (inklusive blad), grön paprika, ärtbaljor (den flata ätbara sorten), brysselkål, basilika, hallonblad, rädisor, spenat. På sommaren kan man använda i stort sett allt som växer på en vanlig sommaräng. Försök att ge minst 3 olika slags grönsaker dagligen. Att utfodra med en enda grönsak (framför allt broccoli, kål, brysselkål och spenat) kan leda till ämnesomsättningssjukdomar.
 
 

Godis

 
En liten mängd, ca 1 matsked per 2,5 kg kanin, av en av följande godsaker kan ges någon gång i veckan men absolut inte dagligen. Jordgubbar, papaya, ananas, äpple, päron, melon, hallon, persika, päron eller torrt fullkornsbröd. Alternativt kan man ge 1 tesked per 2,5 kg av banan eller torkad frukt.
 
 

Undvik

 
Vi rekommenderar att Du helt undviker att ge: salta eller sockerrika mellanmål, nötter, choklad, frukostflingor eller andra spannmålsprodukter som kakor och bröd (inte ens knäckebröd är nyttigt för Din kanin men kan ges som godis). Kaniner får heller inte komma åt hund- och kattmat eller skämmas bort med smakbitar från ägarnas tallrikar. De kan nämligen orsaka tarmstörningar och fetma.
 
 

Vatten

 
Vatten ska alltid finnas tillgängligt, och bytas dagligen. En smutsig vattenbehållare kan leda till tillväxt av bakterier som kan orsaka sjukdom. Vatten kan ges i antingen en vattenflaska eller i en tung skål som är förankrad vid ena sidan av buren så att vattenskålen inte tippar över. Ge inte medicin eller vitaminer i vattnet eftersom kaninen kanske inte dricker om smaken eller färgen förändras.
 
 

Vitaminer

 
Det är inte nödvändigt att ge kaniner extra vitaminer om kaninen får fri tillgång till ett bra hö, färska bladgrönsaker och små mängder fiberrika pellets att äta. I stället kan överdriven användning av vitaminer leda till överdosering och allvarliga sjukdomar.
 
 

Salt eller mineralsten

 
Är inte heller nödvändigt för en sällskapskanin på lämplig kost. Saltstenar missbrukas ofta av kaniner eftersom de slickar på den för att de tycker det är gott. Överdosering av salter kan bl. a.  leda till njursakdor . Mineralstenar kan också vara helt olämpliga, eftersom vissa kaniner bildar stenar i urinblåsan om de har tillgång till extra kalk.
 

 

Nattavföring

 
Det kan verka konstigt att detta listas som en del av dieten, men denna speciella avföring är en väsentlig del av Din kanins föda. Under vissa tider på dagen, vanligen på kvällen, kan Du se hur Ditt djur slickar området runt ändtarmsöppningen och även äter en del av avföringen. Dessa blindtarmsprodukter är mjukare, grönare och har en starkare lukt än den vanliga hårda torra runda avföringen. Ditt Djur vet när denna typ av avföring bildas, och äter dessa direkt från ändtarmen. Dessa kulor bildas som sagt i blindtarmen, som är den del av magtarmsystemet där jäsningen av mat sker. De är rika på vitaminer och näringsämnen som Din kanin behöver för att hålla sig vid god hälsa. Efter att ha ätit dessa "vitaminpellets" kommer kaninen att återigen smälta materialet och dra ut de nödvändiga näringsämnena. Denna vana kan tyckas oaptitlig för Dig, men det är normalt och mycket viktigt för Ditt djur.
 
Ibland kan en kanin släppa dessa blindtarmspellets tillsammans med den vanliga avföringen i stället för att äta den. De ses då som mjuka, klarare gröna kulor som kommer i klumpar, inte så välformade som normal avföring. De kan ha en fränare doft. Detta ska inte betraktas som diarré, och om det bara händer enstaka gånger ska det inte betraktas som ett sjukdomsproblem.
 
 

Urin

 
Kaniner kan ha urin som ser ut precis som ”vanlig” urin d.v.s. ljust eller mörkare gulfärgad och helt genomskinlig. I vissa fall kan dock urinen se avvikande ut. Ganska vanligt är att urinen rödfärgas av ett färgämne som kallas porfyrin. Det är helt ofarligt och kan ibland kopplas till kosten, iband dyker det upp då och då utan någon ”förklaring”. Det knepiga är att skilja detta färgämne från blod i urinen, det kan se väldigt likartat ut. Är man osäker kan det vara värt att lämna in ett urinprov till veterinär. Det är lätt att med en urinsticka få besked om det är blod eller inte.
 
Kaninurin kan dessutom vara grumlig utan att det behöver vara en sjuklig förändring. Om kaninen får en kalkrik kost och dricker lite dålig, blir urinen väldigt koncenrerad och vitgrumlig av kalköverskottet. Det är ingen sjukdom men kan leda till problem om allt för mycket kalk måste passera via blåsan under en allt för lång tid. Risk finns att det bildas ansamlingar av grus i blåsan eller urinstenar. Man bör därför inte ha kalksten till kaniner och inte utfodra med allt för kalkrik kost.
 

 

MILJÖ

 

Bur

 
En bur med täckt golv är bäst för att undvika att kaninen får sår på undersidan av bakbenen. Burens storlek ska vara minst 50 x 100 cm för små (under 3 kg), och 70 x 100 cm för stora raser. Tänk på att detta är absoluta minimimått! Vilda kaniner är mycket rörliga djur som dagligen rör sig över stora ytor. Tamkaniner tvingas ofta att sitta alldeles för trångt. De får därigenom dålig muskelansättning och svagt skelett, vilket bidrar till uppkomsten av t ex benbrott. Även om man har en rymlig bur bör kaninen få springa fritt minst en timme per dag.
 
Du kan använda en handduk (om Du inte har en kanin som tycker om att äta på handdukar), eller en bit heltäckningsmatta för det täckta golvet. Fleece-tyg (s k vet-bed) fungerar mycket bra, eftersom det är tvättbart.     Om kaninen tuggar på fleece blir det inga långa tygtrådar som kan fastna i magtarmkanalen. Ett naturligt, billigt och mycket bra underlagsmaterial är annars tidningspapper med ett tjockt lager hö eller halm över hela bottenytan. Det skapar en bra miljö samt ett mjukt och luftigt underlag som skonar kaninens känsliga fötter. Använd inte akvarium eller solida väggar eftersom bristen på luftcirkulation leder till ökad förekomst av luftvägssjukdomar. Bottenmaterial som hyvelspån eller sågspån är mindre bra eftersom  de ofta dammar mycket.
 
Tänk på att byta eller rengöra dagligen i kaninburen! Det är mycket vanligt att kaniner får olika slags sjukdomsproblem på grund av att hygienen i kaninburen är för dålig. Vanliga sådana problem är rinnande ögon och näsa på grund av irriterande ämnen från urinindränkt bottenmaterial, samt sår på undersidorna av baktassarna på grund av kontakt med fuktigt irriterande bottenströ.
 
Om Du tänker låta Din kanin gå fritt hemma hela tiden eller mesta delen av tiden, så måste Du vara säker på att avgränsa områden där Din kanin kan skada sig eller rymma. Se även upp med elektriska sladdar så kaninen inte tuggar på dessa; mattor som kaniner tycker om att gräva i och tugga på; och giftiga substanser som t ex råttgift. Gå ner på alla fyra och se till att Ditt hem är kaninsäkert! Kontrollera även undersidan av tassarna regelbundet. Slitage från hårda golv och mattor kan leda till skador på den tunna huden  under fötterna.
 
 

Avföringslåda

 
Kaniner kan ganska lätt tränas att bli rumsrena. Initialt måste Du hålla Din kanin på ett litet begränsat område, antingen i en bur eller i en avgränsad del av ett rum, med lådan placerad i ett hörn (försök att välja det hörn som kaninen själv redan valt ut). Se till att kanterna på lådan är låga nog för att kaninen ska kunna komma i och ur lätt. Det kan underlätta att placera lite avföring i lådan. Du kan belöna Din kanin med en av de tidigare uppräknade godsakerna när den har använt lådan. Bestraffa inte kaninen då den är i lådan. Oroa Dig inte om Din kanin sitter långa perioder i avföringslådan. Detta kan tillåtas så länge kaninen inte smutsar ner sig.
 
Pelletterat papper eller annat organiskt material är bästa materialet för lådan. Dessa produkter är icke-toxiska, dammar väldigt lite och är nedbrytbara om kaninen äter av det. Det är lättare att göra rent än hyvelspån eller lersand, det ger mindre lukt och går att kompostera. Gå till Din lokala djuraffär och titta igenom vad de har att erbjuda.  Töm avföringslådan ofta, helst dagligen. Urinavlagringar tas lättast bort med ättika eller citronsyra.
 
 

Temperatur

 
Kaniner ska hållas på det kyligaste och minst fuktiga området i huset. Studier har visat att kaniner som hålls i varma, fuktiga miljöer med dålig ventilation har en dramatiskt ökad frekvens luftvägssjukdomar jämfört med kaniner som hålls i kalla, torra omgivningar med god ventilation. Fuktiga källare är ett av de sämsta ställen Du kan placera Din kanin på. Om Din kanin måste hållas i källaren så bör Du investera i en lufttorkare och en fläkt för att hålla bort fukt och förbättra ventilationen.
 
Den bästa temperaturen för en kanin är 16-21 grader. När temperaturen når 24 grader ser man en ökad frekvens av dreglande och näsflöde. Om temperaturen når  26 grader och över detta, och framför allt om luftfuktigheten är hög, så är risken för dödligt värmeslag mycket stor. Mycket varma dagar är det bra att placera en mjölkförpackning fylld med fruset vatten i buren, fungerar som en bärbar luftkonditionering.
 
Se till att det finns färskt kallt vatten tillgängligt, eftersom detta hjälper till att hålla kroppstemperaturen nere. Om Ditt djur skulle visa tecken på värmeslag, försök hålla en isbit på örat eller fukta försiktigt hela kaninen med kyligt (inte iskallt) vatten. Om värmeslaget är allvarligt så måste veterinär titta på kaninen.
 
Om Din kanin hålls utomhus i antingen varmt eller kallt väder,  måste Du se till att buren skyddas från vind och sol. Under vintern är det bra att använda halm i det skyddade området för isolering. Se även till att vattenskålen byts dagligen, eftersom djuret kan torka ut snabbt om vattnet är fruset i flera dagar.
 
 

HANTERING
 

Det finns flera sätt att lyfta upp en kanin beroende på hur lugn den är och hur stor den är. Det viktigaste att komma ihåg är att alltid stödja bakbenen för att förhindra allvarliga ryggskador. Kaninens rygg är svag och kan lätt gå av om bakbenen tillåts att hänga fritt, och kaninen sedan sparkar till kraftigt.  Olyckligtvis blir det då vanligen bestående skador och leder ofta till avlivning av kaninen. Bästa sättet är att försöka förhindra en sådan olycka. Lyft aldrig upp kaninen via öronen, det är mycket smärtsamt och helt onödigt! Det är bättre att ta tag i det lösa skinnet över skuldrorna eller föra in handen mellan frambenen (ej under magen utan långt fram under bröstkorgen), samt att placera den andra handen under bakbenen. Prova Dig fram nere på golvnivå i början, tills Du har lärt Dig att lyfta kaninen, så att om den hoppar ur Din famn den inte skadar sig i fallet.
 
Det kan också vara bra att Du övar på att lägga Din kanin på rygg då Du försöker klippa klorna och undersöka undersidan av magen. De flesta kaniner lär sig att slappna av i denna ställning. Arbeta på golvet, lägg kaninen på rygg i Ditt knä med dess huvud mot kanten av Ditt knä så huvudet hänger ner lite. Håll fast kroppen med Dina lår. Tala lugnt och stryk över bröstkorg och mage. Det kan i början vara nödvändigt att vara två personer, så att en kan hålla ena benparet medan klorna klipps. Med tiden blir många kaniner så avslappnade att en person kan sköta arbetet ensam.
 

 

MEDICINSKA PROBLEM

 

Honor

 
Den vanligaste dödsorsaken hos honkaniner är cancer i livmodern, kallat adenocarcinom. Detta är en elakartad sjukdom, och när väl diagnosen är ställd har den vanligen hunnit sprida sig till andra områden i kroppen. Hos avelskaniner yttrar sig sjukdomen ofta till en början som diverse problem med dräktigheten och aborter. Hos andra kaninhonor ses vanligen en blödning från slidan. Detta kan ofta misstolkas som blod i urinen.
 
Denna cancerform kan förebyggas genom att kastrera kaninen mellan 6 mån och 2 års ålder. Kastrering innebär att man opererar bort kaninens livmoder och äggstockar. Ingreppet förebygger även insjuknande i bröstcancer senare i livet.
 
 

Hanar

 
Vissa hankaniner, framför allt dvärgkaniner, kan uppvisa starkt revirhävande beteende när de uppnår könsmognad. De kan bitas samt spraya urin utanför kisslådan. Urinen har ofta en mycket stark och obehaglig lukt pga närvaron av hanligt könshormon. Dessa hanar kan även vara dåliga på att putsa sig, och utveckla missfärgade och kletiga bakdelar. De kan börja angripa andra kaniner och orsaka allvarliga bitsår. Bästa lösningen är kastrering, dvs att operera bort testiklarna. Detta bör göras efter ca 5 mån ålder.
 
 

Övervuxna tänder

 
Förvuxna tänder orsakas till viss del av ”ärftlig benägenhet” - pga att människan avlat på kaniner med allt kortare nosar vilket innebär trängre käkar och större risk för problem – men framför allt av att kaniner allt oftare felutfodras. För lite hö och gräs gör att kaninen tuggar för lite och på fel sätt vilket leder till att tänderna växer till. När väl passformen tänderna emellan gått förlorad kan det vara mycket svårt att rätta till problemet. Oftast är det dålig slitning av kindtänderna som orsakar allvarliga problem. I enstaka fall kan kaninen även ha problem med framtänderna.
 
Övervuxna tänder kan orsaka muninfektioner, sår på läppar eller tunga, och oförmåga att plocka upp och äta mat. Tidiga tecken på tandproblem är svårighet att tugga och svälja ordentligt; ökad salivering, och att kaninen är blöt under hakan och på bringan. Så småningom magrar kaninen av och slutar sedan helt att äta. Om ingenting görs kan kaninen svälta ihjäl.
 
Den vanligaste behandlingen vid övervuxna tänder är att klippa tänderna periodvis. Man bör inte använda klotänger för detta, eftersom tänderna då lätt går sönder med sprickor djupt ner under tandköttet, vilket i sin tur kan leda till infektioner. Din veterinär har specialinstrument som på säkrare vis kan skära av tänderna. Om kindtänderna är inblandade, eller om kaninen är nervös och rädd, krävs att man söver kaninen för ingreppet.
 
Tyvärr räcker det sällan med en tandklippning i livet utan problemet kommer i stort sett alltid tillbaka, frågan är bara hur snart. Återkommer problemet redan efter en månad är det tänkbart att just den kaninen behöver sövning och tandklippning varje månad. I dessa fall bör man noga överväga ifall det är rätt mot kaninen med så täta behandlingar, kanske är avlivning ett bättre alternativ.
 
En permanent lösning av underbett och övervuxna framtänder (om kindtänderna ej orsakar problem) är att helt enkelt operera ut dessa tänder under allmän narkos. Kaninen kan äta helt normalt efteråt, och behöver inte längre åka iväg för att få tänderna klippta då och då. Om Din kanin har problem med tänderna kan Du diskutera igenom olika behandlingsmetoder med Din veterinär.
 
Mer information om tandproblem finns på separat informationsblad. Kom ihåg att det man som djurägare kan göra, är att förebygga problemet genom att ge rikligt med hö och gräs!
 
 

Nedsatt aptit

 
Det finns en mängd tänkbara orsaker till varför en kanin tappar aptiten. Den vanligaste orsaken är att kaninen står på en kost som innehåller alltför lite fibrer och för mycket kalorier. Denna kombination kan leda till fetma, fettlever och dålig motorik i magtarmkanalen.
 
Ett annat vanligt problem som kan orsaka nedsatt aptit är tandbesvär. Överväxta kindtänder med skarpa kanter kan orsaka sår i tungan, och bölder vid en tandrot kan leda till att kaninen slutar äta pga smärta.
 
Mindre vanliga, men mycket allvarliga tillstånd som kan leda till upphörd aptit, kan vara livmoderinfektion, bölder, luftvägsinfektion, magtarminfektion, infektion i mellanörat, intag av giftiga produkter samt infektion i urinblåsa eller njurar.
 
Upphörd aptit som inte går över på 48 timmar är alltid något Du bör kontakta Din veterinär för även om Din kanin uppför sig helt normalt! Kaniner utvecklar snabbt problem med levern om de går utan mat i långa perioder. Om levern drabbas kraftigt kanske det inte finns något sätt att vända utvecklingen. Tidig diagnos och behandling av upphörd aptit är bästa sättet att rädda kaninens liv.
 
 

Pasteurellos

 
En stor andel kaniner bär på en bakterie kallad Pasteurella multocida i sina bihålor. Denna bakterie orsakar inte problem på kaniner med ett friskt immunförsvar. Under vissa stress-situationer, som t ex dålig utfodring, hög omgivningstemperatur, dålig ventilation, trängsel, flytt etc, så kan denna bakterie föröka sig snabbt och orsaka allvarlig sjukdom.
 
Bakterien kan orsaka infektioner i övre luftvägar, livmoder, hud, njurar, urinblåsa, tårkanaler, mellanöra och lungor. Uppsök veterinär om Du observerar flöde från ögon, näsa, vulva, eller om kaninen tappar aptiten, blir dämpad, får diarré, lutar huvudet åt ena sidan, tappar balansen, eller får ansträngd andning. Prova aldrig själv att sätta in antibiotikabehandling utan föregående veterinärkontakt. Din kanins magtarmkanal är ett mycket känsligt organ som beror av att normalt förekommande bakterier bryter ner födan. Om antibiotika sätts in utan eftertanke kan detta leda till döden för kaninen pga att antibiotikan dödar tarmens normala bakterier varefter dödliga bakterier tar över.
 
 

Diarré

 
Äkta diarré är ovanligt hos kaniner. Detta är ett tillstånd då all avföring kommer ut i flytande form. Det är vanligen ett mycket allvarligt sjukdomstillstånd och ska kontrolleras av Din veterinär omedelbart. Vissa allvarliga magtarminfektioner  som orsakar diarré kan leda till döden på mindre än 24 timmar.
 
Det som de flesta människor kallar för diarré, är att kaninen då och då släpper ifrån sig mjuk flytande eller puddingliknande avföring. Emellanåt ses även normal formad avföring. Den mjuka avföringen ses ibland mest vid vissa tider på dygnet (ofta under natten), den kan ha en stark lukt och ansamlas i kaninens päls. Den lösa avföringen är egentligen blindtarmsavföring (se ovan) som inte är välformad. Det finns flera orsaker till detta, men det klart vanligaste är brist på tillräcklig andel fibrer i födan, samt fetma. Genom att utesluta pellets, bröd, frukt och andra onyttigheter från dieten, och utfodra med gräshö av bra kvalitet, och fortsätta så i 1-3 månader,  kan man oftast lösa problemet. Konsultera Din veterinär om Din kanin har detta problem, innan Du gör några ändringar i kosten.
 
 

Sår på haserna

 
Dessa sår ses på den viktbärande delen av bakbenens baksidor. Såren kan uppstå av ett flertal anledningar, t ex vistelse på för hårda och/eller ojämna underlag, dålig hårväxt på bakbenen; att kaninen ofta trummar med bakbenet då den blir uppskrämd; övervikt; dålig hygien i buren så att bakbenen utsätts för nedsmutsning med urin eller avföring. Såren blir ofta djupa och infekterade, och kräver därför ofta antibiotikabehandling och bandagering. Dessutom måste orsaken fastställas och korrigeras.
 
 

Nedsatt magsäcksmotorik – ”Trumsjuka”
 

Ett mycket vanligt problem hos kaniner är att rörelserna i mage-tarm plötsligt avstannar. Djurägaren uppfattar detta ofta som att kaninen har blivit förstoppad, eftersom inga avföringskluttar längre kommer ut. Ibland kompliceras tillståndet av gasbildning i magsäck eller tarm. De uppsvullna organen trycker på omgivande organ och orsakar smärta för kaninen. Ofta blir kaninens allmäntillstånd ganska snabbt nedsatt, och den slutar även att äta.
 
Magsäckens rörelser kan avta av många olika skäl. Ibland ses detta som en direkt följd till att kaninen av någon anledning slutat äta. Orsaken till aptitlösheten kan vara olika sjukdomstillstånd eller att kaninen är stressad av ändringar i miljön som t ex inackordering borta från hemmet. Vanligare är dock att  magens och tarmens rörelser stannar upp spontant på grund av att kaninen under lång tid har ätit en fiberfattig och fettrik föda.
 
Tidigare kallades detta sjukdomstillstånd för ”hårbollar i magsäcken”, eftersom man trodde att hårbollar täppte till passagen från magsäcken.  Det har dock visat sig att dessa hårbollar bildas först när magsäcken redan blivit stillastående, på grund av att vätskan dras ut från magsäcken och kvar blir hårstrån och matpartiklar som bakar ihop sig till stora härvor.
 
Behandlingen består därför huvudsakligen av att tillföra kaninen stora mängder vätska, så att ”hårbollarna” i magsäcken löser upp sig igen, samt att med matning och medicinering försöka stimulera igång magsäckens motorik. Detta är ofta en mycket tids- och arbetskrävande behandling över många dagar, som ibland kräver att kaninen måste skrivas in på djursjukhus eller klinik. Många gånger har förloppet gått så långt att kaninens liv inte kan räddas.
 

Öroninfektioner
 

De kaninraser som har hängande öron drabbas lätt av öroninfektioner. De hängande öronen bidrar till sjukdomen eftersom hörselgången blir ihoptryckt och medför större risk för bakterieinfektioner. Lindriga fall behandlas med rengöring av öronen och örondroppar men i mer allvarliga fall kan det bli aktuellt med allmän antibiotika-tillförsel. Besvären blir ofta kroniska eftersom orsaken till problemet kvarstår (öronens anatomi). I riktigt allvarliga fall med varbildning i innerörat, kan operation bli nödvändig.
 
 

Öronskabb

 
 
Öronskabb leder till ansamling av ett brunt torrt material som kan fylla hela hörselgången. Underliggande vävnad är ofta mycket irriterad och sårig. I svåra fall kan dessa sår även ses på huvudet. Behandlingen kan utgöras av rengöring följt av örondroppar. Detta gör ofta mycket ont på kaninen så ett alternativ kan vara att behandla öronskabb med injektionsbehandling.
 
 

Kaninskabb, Cheyletiella

 
Detta är ett skabbdjur som lever i de yttersta hudlagren, oftast på ryggen av kaninen. Det yttrar sig till en början som ökad mängd mjäll. Så småningom kan det leda till hårlösa fläckar, sår och krustor. Ofta men inte alltid ses intensiv klåda. Parasiten behandlas med injektionsbehandling med ett antiparasitärt medel. Dock är parasiten ganska motståndskraftig, och det kan ibland krävas upp till 6 behandlingar för att bli av med den. Sanering av kaninens närmiljö är också en viktig del i behandlingen.
 
 
Ovanstående är ett mycket litet axplock av sjukdomar som kan drabba kaniner. För mer information, gå in på vår hemsida djurklinikenroslagstull.se där gamla och nya artiklar finns som behandlar sjukdomsproblem på ett flertal djurslag.
 
 

KÄNSLIGHET FÖR ANTIBIOTIKA

 
Kaniner är mycket känsliga för vissa sorters antibiotika. Av denna anledning ska Du aldrig försöka Dig på att behandla kaninen hemma utan att ha konsulterat en veterinär. Många antibiotika som är ofarliga för andra djur har visat sig vara dödliga för kaniner, vare sig de ges via munnen eller i injektionsform. Dessutom kan till och med vissa lokalbehandlingspreparat (ex salvor) ge allvarliga skador.
 
Den viktigaste mekanismen bakom denna farliga effekt är att antibiotika dramatiskt ändrar den normala mikrobiella balansen i magtarmkanalen. Förutom att läkemedlet påverkar den sjukdomsframkallande bakterien i kroppen, så påverkar det även de normala, "goda", bakterierna i kaninens matsmältningssystem. Kaniner har ett mycket känsligt matsmältningssystem, alla förändringar i detta kan orsaka en kaskad av händelser som leder till allvarlig sjukdom eller dödsfall. Lika väl som att orsaka obalans i bakteriefloran, kan dessa förändringar leda till bildandet av skadliga kemiska produkter i kaninens kropp. Andra antibiotika orsakar direkt toxiska effekter mot kaninen utan att först störa matsmältningssystemet.
 

Om Evidensia

Välkommen till oss på Evidensia. Sedan starten 2012 har vi vuxit och är i dag en av Europas största och kvalitetsledande kedjor för djursjukvård. Vår storlek är din trygghet. Vilken av våra kliniker eller djursjukhus du än besöker gör vi allt för att ditt djur ska återfå hälsan.
Vi tror på kvalitet och erbjuder specialister och avancerad utrustning. Vi satsar på kompetens och bedriver utbildning och klinisk forskning. Det gör att vi kan erbjuda den bästa veterinärmedicinska hjälp som finns.

Du kan alltid ringa oss, dygnet runt, året om.

Vi vill se fler friska och lyckliga djur. Därför ska vi vara det allra bästa för djuren. 

Våra Djursjukhus

Djursjukhus

Hästsjukhus

Vi finns i hela Norden!

Med närvaro på närmare 170 platser har vi kliniker och djursjukhus för varje behov. Du hittar oss i Sverige, Finland, Norge, Danmark. Nederländerna, Tyskland och Schweiz.

Evidensia Djursjukvård AB  |  Djursjukhusvägen 11,73494 Strömsholm Sverige  |  Tel: 0771 - 45 40 00 |  E-post
© Evidensia, All rights reserved