Välj stad

Välkommen till Evidensia Djurkliniken Roslagstull

Valhallavägen 12A
114 22 Stockholm

Öppettider

Måndag - torsdag 7.00 - 21.00
Fredag 7.00 - 17.45
Lördag 11.00 - 15.45

Kontakta oss/Boka tid:

Du når oss enklast på telefon: 08 - 612 57 60
E-post

”Ej akuta frågor. För tidsbokning eller övriga frågor: mejla ditt namn och telefonnummer så kontaktar vi dig”
 
Följ oss på Facebook!
 

Leg vet Gunnel Anderson & Leg vet Marianne Tornvall, 2011-04

Evidensia Djurkliniken Roslagstull, Valhallavägen 12 A, 114 22 Stockholm, tel 08-612 57 60

 

Skötsel av marsvin

 
Marsvinet  (Cavia porcellus) är ett lugnt djur tillhörande gruppen gnagare. Det kommer ursprungligen från Anderna i Sydamerika där de lever i öppna gräsbevuxna områden. De söker skydd i naturliga skrevor eller i hålor som övergivits av andra djur. Marsvinen är sociala och lever ofta i grupper. De är rena växtätare, och söker föda under sen eftermiddag och tidig kväll.
 
Marsvinet domesticerades först av indianer i Peru, som använde djuren som foder och som offerdjur till inkagudarna. Under 1500-talet introducerades marsvinet i Europa av holländska upptäcktsresanden. Under 1700-talet "upptäcktes" marsvinet som laboratoriedjur, och används fortfarande i stor utsträckning som försöksdjur. Marsvinet är ett favoritdjur för barn tack vare deras lugna temperament, att de är lätta att sköta, de är renliga och tysta. Medelåldern för ett marsvin är 5-6 år, men vissa blir upp till 6-7 år gamla.
 
Genom en selektiv avel finns marsvin nu i en mängd varianter. De delas dels in i korthåriga, strävhåriga och långhåriga, men även efter färg. Dessutom börjar också nakenmarsvin (som kallas skinny) bli vanliga.
 

 

Utfodring

 
Mat av god kvalitet samt färskt rent vatten måste alltid finnas tillgängligt. Det viktigaste att tänka på vad gäller utfodring av marsvin, är att de är betande djur, dvs i första hand gräsätare. Tyvärr tillåter inte det svenska klimatet marsvin att beta ute året runt utan under vinterhalvåret får man ge hö istället. Hö skall alltid finnas i fri tillgång och bör utgöra minst80% av den totala kosten. Resten bör utgöras av blandade C-vitaminrika grönsaker samt eventuellt lite pellets och mycket små mängder frukt. Man måste dock vara mycket försiktig och inte ge efter för marsvinets vilja att äta mer och mer av godsaker (pellets, frukt, bröd etc) och mindre och mindre av hö/gräs. Det är Dusom bestämmer vad marsvinet skall äta!
 
Utfodra inte med kaninpelletsi stället för marsvinspellets. De har inte samma näringsinnehåll. Till skillnad från kaniner och de flesta andra däggdjur, kräver marsvin en hög halt folsyra och C-vitamin i fodret. Marsvinsfoder är därför speciellt berikat på dessa näringsämnen, vilket däremot kaninpellets inte är. Observera också att pellets innebär just bara pellets, integnagarblandning som innehåller diverse annat, t.ex. frön och cornflakes. Gnagarblandningar bör undvikas helt och hållet eftersom fetthalten i dessa är alldeles för hög för ett marsvin. Kontrollera även mängden kalk i fodret. Marsvin har lätt att bilda urinsten då de får i sig för mycket kalk. Innehållet i torrfodret bör ligga på 0,7-0,8%.
 
Till skillnad från de flesta däggdjur kan marsvin inte tillverka sitt eget C-vitamin utan måste få det från en yttre källa. Marsvinspellets är berikat med detta nödvändiga vitamin. Observera dock, att till och med då pellets har lagrats på en kall torr plats, förlorar de ca hälften av C-vitamininnehållet pga nedbrytning, inom 6 veckor efter tillverkningen! Det bästa sättet att ge marsvinet nödvändiga mängder C-vitamin är genom tillförsel av varierade grönsaker. Cornelia Wilhelmsson, en mycket engagerad marsvinsägare, har hjälpt oss att räkna ut att följande grönsaker och mängder kan vara lämpliga:
 

  • 28 gram vitkål
  • 14 gram blomkål
  • 12 gram broccoli
  • 8 gram grönkål
  • 6 gram nässlor
  • 9 gram grön paprika
  • 5 gram röd paprika
  • 5 gram persilja
  • 28 gram kålrot
  • 26 gram salladskål

Försök alltid att variera grönsakerna från dag till dag, eftersom ensidig giva av t ex kålprodukter kan påverka sköldkörteln negativt.
 
I nödfall, t ex om ditt marsvin matvägrar eller behandlas för sjukdom, kan du köpa C-vitamintillskott för människa i form av brustabletter på 500 mg. Ett vuxet normalstort marsvin som inte är dräktigt behöver ca 10 mg C-vitamin/askorbinsyra per dag. Du kan alltså smula sönder en liten liten del av tabletten och blanda i annan mat. Att varje dag ge C-vitamin direkt i munnen, eller låta marsvinet äta sura frukter som t ex apelsin, kan leda till sår i mungiporna.
 
Tillägg till marsvinets diet ska göras försiktigt, ffa om färskt gräs eller grönsaker skall introduceras. Börja alltid med mycket små mängder och öka på efter hand. Det är viktigt att köpta färska produkter är noga sköljda för att minska risken för att marsvinet får i sig bekämpningsmedel eller bakterieföroreningar.
 
De vanligaste felen i marsvinets utfodring är för liten hö-giva, för stor giva av energirik lättsmält mat (gnagarblandningar, bröd, banan och annat godis) samt för lite C-vitamin i kosten. Dessa ”enkla” misstag kan ge allvarliga sjukdomar för djuret, t.ex. tandfel, ledsmärtor och trumsjuka.
 
All mat ska ges i tunga keramikskålar som motstår både att marsvinet välter det eller tuggar på det. Skålen ska vara tillräckligt hög  för att hålla strömaterial och avföring utanför maten, men låg nog så att Ditt marsvin kommer åt maten.
 
Vatten ges lättast via en vattenflaska. Tänk på att marsvin lätt kan orsaka att flaskan blir förorenad eller tilltäppt, genom att de tuggar på flaskans ände och därmed för dit matpartiklar. Det är därför viktigt att alla mat- och vattenbehållare rengörs och desinficeras dagligen.
 

 

Hantering

 
Marsvin är vanligen lugna, icke-aggressiva djur. De brukar varken bitas eller klösas vid hantering. Vanligen protesterar de genom att ge ut ett högt pipande-sjungande ljud. De kan dock göra motstånd då man lyfter upp eller håller fast dem. Var mycket försiktig så att marsvinet inte skadas vid hanteringen. Marsvinet ska hållas med båda händerna, ena handen under bröstkorg-buk, medan den andra handen stödjer bakbenen. Vuxna, och framför allt dräktiga honor, ska hållas mycket försiktigt men med fast hand och gott stöd.
 
 

Buren

 
Burens utseende och möblering begränsas bara av ägarens uppfinningsrikedom och budget. Det finns flera riktiga sätt att hålla marsvin, det viktiga är att man har marsvinets bästa i åtanke.
 
Marsvin kan hållas i burar av rostfritt stål, plast eller glas. Trä ska inte användas eftersom det är svårt att rengöra, och är känsligt för destruktivt tuggande. Många plaster förstörs också lätt av tuggande. I idealfallet ska buren ha en öppen sida för att medge tillräcklig ventilering. Var därför försiktig med att använda akvarier som är svårventilerade. Buren måste även vara rymningssäker, fri från skarpa hörn och andra tänkbara faror. Storleken ska medge normal marsvinsaktivitet. Ca 50 x 60 cm golvyta per vuxet marsvin rekommenderas. Avelsdjur bör ha dubbelt så mycket utrymme. Buren kan ha öppet tak om sidorna är minst 25 cm höga, så länge andra husdjur som t ex hund eller katt inte utgör något hot.
 
Underlagsmaterialet måste vara rent, icke-toxiskt, absorberande, relativt dammfritt och lätt att ersätta. Du kan använda en handduk eller en bit heltäckningsmatta för det täckta golvet. Fleece-tyg (s k vet-bed) fungerar mycket bra, eftersom det är tvättbart. Om marsvinet tuggar på fleece blir det inga långa tygtrådar som kan fastna i magtarmkanalen. Ett billigt och naturligt underlagsmaterial är tidningspapper i botten med ett tjockt lager hö eller halm på. Bottenmaterial som hyvelspån eller sågspån är mindre bra eftersom de dammar mycket och de kan packa ihop sig vid hanens yttre könsorgan och orsaka hudinflammation. Pelleterat papper dammar mindre, suger upp bra samt är ofarligt att förtära.
 
Tänk på att byta eller rengöra dagligen i marsvinsburen! Det är mycket vanligt att marsvin får olika slags sjukdomsproblem på grund av att hygienen i buren är för dålig. Vanliga sådana problem är rinnande ögon och näsa på grund av irriterande ämnen från urinindränkt bottenmaterial, samt sår på trampdynorna på grund av kontakt med fuktigt irriterande bottenströ och för platta, hårda underlag.
 
Miljön runt marsvinets bur är också viktig. Eftersom marsvin är känsliga så trivs de bäst om de får bo på en lugn plats skyddade från direkt solljus och från kalla fuktiga områden. Marsvin trivs bäst på en torr kall plats med tillräcklig ventilation. Drastiska förändringar i miljön ska undvikas, framför allt hög temperatur och hög luftfuktighet.
 
Eftersom marsvin är sociala djur kan fler än ett djur bo tillsammans. Hanar och honor kan bo tillsammans under förutsättning att hanen är kastrerad. Nya hanar slåss dock ibland om de sätts ihop som vuxna och/eller med en hona. Äldre dominanta djur kan tugga på mer undergivna djurs öron eller hår.
 

 

Avel

 
Honan blir könsmogen redan vid 5-6 veckors ålder, medan hanen oftast blir könsmogen först vid 8-10 veckor. Honans brunstcykel varar 14-19 dagar. Perioden då hon är mottaglig för hanen för parning är bara 8-15 timmar under denna period. Hon börjar ofta med en ny brunst inom några timmar efter förlossningen - hon kan alltså ge di åt en kull samtidigt som hon är dräktig med nästa kull.
 
Det viktigaste att komma ihåg då det gäller marsvinsavel är att honan bör betäckas före 7 månaders ålder om hon i framtiden ska användas i avel. Hon ska dock inte betäckas före 5 månaders ålder. Om den första parningen dröjer senare än denna tidsperiod, ses ibland allvarliga och livshotande problem vid förlossningen. Orsaken till detta är att marsvinets bäcken växer ihop vid denna tid, och därmed förträngs förlossningsvägarna och hindrar fostren från att passera lätt. Om honan får en kull tidigt i livet breddas bäckenet innan det förbenas. En annan vanlig orsak till förlossningsproblem är övervikt hos honan.
 
Marsvinshanar ska vara minst 4 månader gamla innan de används i avel. Honorna kan användas i avel upp till 3-4 års ålder, medan hanen kan användas så länge han orkar betäcka, dvs ofta hela livstiden. Honan bör inte få mer än 3 kullar under en 12-månaders period.
 
Dräktigheten varar mellan 59 och 72 dagar. Dräktigheten är kortare vid stor kull, och längre vid liten kull. Dräktighetstiden är förhållandevis lång då man jämför med andra gnagare.
 
En dräktig marsvinshona uppvisar en kraftigt förstorad buk under dräktighetens senare skede. Kroppsvikten kan faktiskt fördubblas. Det är svårt att veta när tidpunkten för förlossningen är, eftersom honan ej bygger något bo, dvs hon "bäddar" inte. Inom en vecka före förlossningen kan man märka en lätt vidgning av bäckenområdet. Detta är den så kallade bäckenseparationen, som om den inte inträffar leder till problem med förlossningen. Om bäckenet inte separeras, vilket händer hos honor som paras efter 7 månaders ålder, kan naturlig förlossning vara omöjlig och kejsarsnitt måste tillgripas. Tyvärr är detta ingrepp mycket riskfyllt för både modern och ungarna och det är väldigt vanligt med dödlig utgång.
 
En okomplicerad förlossning tar vanligen ca 30 min, med ca 5 min mellan varje unge. Kullstorleken varierar mellan 1-6 st, med ett medeltal om 3-4. Första kullen är vanligen mycket liten. Tyvärr är aborter och dödfödslar inte ovanligt hos marsvin.
 
Ungarna är mycket välutvecklade vid födelsen. De väger mellan 50-100 gram och har full päls. Ungarna föds till och med med tänder och med ögonen öppna. Mammorna är inte speciellt "mammiga" i sin omvårdnad om ungarna. Hon bäddar inte i ordning något bo och hon förblir i sittande ställning då ungarna diar. Ungarna kan faktiskt äta fast mat och dricka från en skål ganska snart efter födelsen, men man rekommenderar att de får dia i 3 veckor innan de avvänjs.
 

 

Sjukdomsproblem

 

Förvuxna tänder

 
Ett marsvin med tandproblem känns ofta igen på att pälsen under haka och på halsen är blöt pga ett konstant salivdroppande, framtänderna är snedslitna samt marsvinet äter generellt sämre och har svårt att äta vissa foder, vanligen hö vilket är det mest svårtuggade. Ibland blir följden lös avföring p.g.a. fiberbristen. Orsaken till problemen är att marsvinets kindtänder är förvuxna. Oftast ses detta hos äldre (2-3 år eller äldre) marsvin. Den vanligaste orsaken till förvuxna tänder är för liten hö/gräs-giva. Rikliga mängder hö och gräs är ett måste för att marsvinet skall tugga på rätt sätt och slita sina tänder tillräckligt samt behålla passformen dem emellan. En annan (dock ovanligare) orsak kan vara medfödda bettfel, t.ex underbett. Övervuxna tänder orsakar skador på marsvinets tunga och/eller kinder, vilket i sin tur leder till oförmåga att tugga och svälja maten; dreglande längs haka och hals; samt avmagring. I allvarliga fall kan även fiber- och matbristen orsaka mag-tarmrubbningar som trumsjuka och upphörd mag-tarm motorik.
 
Veterinär måste uppsökas så snart detta problem misstänks. Diagnosen bekräftas genom muninspektion och/eller röntgen. Problemet åtgärdas genom att de övervuxna tänderna slipas ner, något som vanligen kräver narkos för att kunna utföras. Arbete med tänder i munnen på ett marsvin är svårt pga den extremt lilla munöppningen. Efter åtgärden måste marsvinet vanligtvis tvångsmatas tills det kommer igång att äta på egen hand.
 
Det finns ingen permanent lösning eller korrigering av detta problem. Upprepade tandkontroller och tandslipningar är i regel nödvändiga. Marsvin med bettfel ska inte användas i aveln eftersom åkomman ofta är ärftlig.
 
 
 

Skjörbjugg (C-vitaminbrist)

 
Marsvin kan inte tillverka C-vitamin själva utan är beroende av en yttre foderkälla. Brist på tillräcklig mängd C-vitamin i fodret leder till skjörbjugg. Symptomen på detta inkluderar dålig aptit; svullna smärtande leder och revben; ovilja röra sig; dålig utveckling av ben och tänder; spontana blödningar, framför allt från tandkött men även in i leder och muskulatur. Om sjukdomen lämnas utan åtgärd kan det vara dödligt, i huvudsak för snabbt växande ungar samt dräktiga honor. Subkliniska brister leder dessutom  till ökad känslighet för andra sjukdomar.
 
Kommersiellt marsvinsfoder har tillskott av tillräcklig mängd C-vitamin. Du måste dock komma ihåg att felaktig lagring och hantering av dessa pellets leder till att de snabbt förlorar C-vitamin. Till och med vid riktig förvaring i en kall torr omgivning så förlorar pellets halva C-vitaminmängden på ca 6 veckor! Det är alltså viktigt att Du alltid ger tillskott av C-vitamin.
 
Kontakta Din veterinär vid första tecknet på skjörbjugg, för att ställa en tidig diagnos och sätta in behandling. Djuren måste behandlas tidigt med tillskottsvitamin (i maten, vattnet eller via injektion) för att kunna häva symptomen.
 
 

Hårtuggande

 
Kala fläckar i huden är vanligt hos marsvin. Hårtuggande är bara en av många orsaker till detta. Denna ovana ses då marsvin tuggar på andra, undergivna marsvins päls. Det dominanta marsvinet kan kännas igen genom att det har normal päls, medan övriga marsvin har områden med kala fläckar. Det finns ingen annan behandling än att skilja marsvinen åt, om det blir ett problem för djuren eller ägaren. Om ett ensamt marsvin tuggar av sin egen päls kan detta vara ett tecken på för fiberfattig kost eller för lite att göra.
 
Förlust av hår, eller tunn päls, kan ses pga en mängd andra orsaker. Det är ett vanligt fenomen hos honor som används upprepat i avel, eller hos svaga nyavvanda ungar. Vissa hormonrubbningar, svampsjukdomar och parasitinfektioner ger också upphov till håravfall.
 
 

Värmeslag

 
Marsvin är mycket känsliga för värmeslag, framför allt de marsvin som är överviktiga och/eller kraftigt behårade. Miljötemperaturer över 30 grader, hög luftfuktighet (över 70%), otillräckligt med skugga och ventilering, trängsel, och andra yttre stressfaktorer bidrar till att utlösa värmeslag.
 
Tecken på värmeslag kan vara att marsvinet flämtar, dreglar, är svagt och ovilligt att röra sig, kramper, och i värsta fall dödsfall. Om symptomen känns igen i tidigt skede är det behandlingsbart. Marsvinet ska sprayas med kallt vatten, badas i kallt vatten, eller gnidas med alkohol på trampdynorna. Så snart första hjälpen har givits måste veterinär uppsökas.
 
Man kan förebygga värmeslag genom att tillförsäkra marsvinet tillräckligt med skugga och bra ventilering. Dessutom kan kallvatten sprayas mot buren och/eller en fläkt stå på över en isbehållare, och riktas mot buren.
 
 

Pneumoni

 
Lunginflammation är en av de vanligaste bakteriella sjukdomarna hos marsvin. Luftvägsinfektioner orsakas av ett flertal virus och bakterier. Många av dessa bakterier finns i luftvägarna hos kliniskt friska marsvin. Vid tillfällen med stress, dålig utfodring, och dålig skötsel, kan dock djuret bli känsligt för något av dessa sjukdomsämnen. Symptomen på lunginflammation omfattar svårighet att andas; flöde från näsa och ögon; slöhet; bristande aptit. I vissa fall ses plötsliga dödsfall utan några symptom.
 
Kaniner kan naturligt ha en bakterie i sina luftvägar (Bordetella bronchiseptica) som är sjukdomsframkallande på marsvin. Det är orsaken till att man bör vara försiktig med att ha kaniner och marsvin tillsammans.
 
Infektionen kan sprida sig till mellan- eller innerörat. I dessa fall ses även symptom som vinglighet, vriden hals, cirkelgång åt ena hållet, eller att marsvinet rullar runt runt.
 
Då ett marsvin uppvisar dessa symptom måste veterinär uppsökas. Aggressiv antibiotikabehandling tillsammans med allmänt understödjande behandling (tvångsmatning, vätska, vitaminer) kan krävas för att få sjukdomen under kontroll. Tyvärr är det, trots korrekt behandling, ofta svårt att bli av med den sjukdomsorsakande bakterien och risken för återfall är stor.
 
 

Trumsjuka

 
Om marsvinet utfodras med för fiberfattig (=för lite hö) och för fet kost (= för mycket gnagarblandning, frukt, bröd etc) kan detta leda till att mag-tarm motoriken avtar och kanske t.o.m. helt avstannar. Då blir mage och tarm snabbt gasfyllda, vilket leder till smärta för djuret och är livshotande om djuret ej snabbt kommer under veterinärvård. Det första tecknet på begynnande trumsjuka är att marsvinet ej bajsar lika mycket eller inte alls samt att det inte äter lika bra alternativt inte alls. Marsvinet brukar också bli ovilligt att röra sig och lättirriterat. Vid dessa symptom bör veterinär alltid kontaktas omedelbart eftersom sjukdomsförloppet kan vara hastigt och leda till djurets död inom ett par timmar.
 
 

Trampdyneinfektion

 
Symptom kan vara svullna fötter, hälta, ovilja att röra sig. Första åtgärden att vidta vid detta problem är förbättrad burhygien, ändrat burunderlag och bantning av överviktiga djur. Dessutom kan själva fötterna behöva behandlas av Din veterinär. Lokal behandling med antibiotika och bandage behövs ofta. Ibland måste allmän antibiotika sättas in Behandlingen kan behöva pågå lång tid för att få effekt. Tyvärr leder problemet många gånger till ledinfektioner.
 
 

Yttre parasiter

 
Löss och skabb är marsvinets vanligaste parasiter. Löss är små, vinglösa, platta insekter som lever i pälsen. Både vuxna löss och ägg hittas fästade vid hårskaften. Skabb är mikroskopiska spindelliknande djur som invaderar de översta lagren i huden. Marsvinets löss och skabbdjur angriper inte människa.
 
Skabbinfektion är vanligen allvarligare än löss. Marsvinets skabbdjur, Trixacarus cavie, orsakar allvarliga problem. Detta skabbdjur lever i hudens yttre lager och orsakar intensivt kliande och omfattande håravfall. Ibland kan de hittas utan klåda hos djuret, men i stället håravfall och krustor i huden. I andra fall är infektionen och irritationen så allvarlig att djuret orsakar sig själv allvarliga sår, och uppvisar ett vilt springande och cirklande beteende. Klådan kan t.o.m. bli så intensiv att marsvinet får epilepsi-liknande anfall.
 
Behandlingen utgörs sedan av 3-4 injektioner av ett speciellt antiparasitärt läkemedel (Ivomec) med ca 2 veckors intervall.
 
Lusinfektioner pågår ofta utan synliga yttre symptom. Vid kraftig infektion ses dock intensivt kliande och en del håravfall. Krustor på och runt öronen ses ibland. Marsvin har två sorters bitande löss. Båda irriterar och skadar hudens yta, och livnär sig på kroppsvätskor som utsöndras via de ytliga hudsåren som lössen ger upphov till.
 
Din veterinär kan bekräfta diagnosen genom att undersöka pälsen samt genom att i mikroskop studera hårstrån från Ditt marsvin. Behandlingen består vanligen i badning med ett antiparasitärt schampo eller injektioner med ett antiparasitärt preparat.
 
 

Ringorm

 
Ringorm orsakas av en svampsjukdom som även kan angripa människa. Unga marsvin är vanligen känsligare än vuxna. Ringorm hos marsvin yttrar sig oftast som fläckvis håravfall i ansikte, nos och på öron. Huden kan i dessa partier vara flagig. Klåda kan förekomma men är relativt sällsynt. Både lokal och allmän behandling kan sättas in för att få bukt med sjukdomen
 
 

KÄNSLIGHET FÖR ANTIBIOTIKA
 

Marsvin är mycket känsliga för vissa sorters antibiotika. Av denna anledning ska Du aldrig försöka Dig på att behandla marsvinet hemma utan att ha konsulterat en veterinär. Många antibiotika som är ofarliga för andra djur har visat sig vara dödliga för marsvin, vare sig de ges via munnen eller i injektionsform. Dessutom kan till och med vissa lokalbehandlingspreparat (ex salvor) ge allvarliga skador.
 
Den viktigaste mekanismen bakom denna farliga effekt är att antibiotika dramatiskt ändrar den normala mikrobiella balansen i magtarmkanalen. Förutom att läkemedlet påverkar den sjukdomsframkallande bakterien i kroppen, så påverkar det även de normala, "goda", bakterierna i marsvinets matsmältningssystem. Marsvin har ett mycket känsligt matsmältningssystem, så alla förändringar i detta kan orsaka en kaskad av händelser som leder till allvarlig sjukdom eller dödsfall. Lika väl som att orsaka obalans i bakteriefloran så kan dessa förändringar leda till bildandet av skadliga kemiska produkter i marsvinets kropp. Andra antibiotika orsakar direkt toxiska effekter mot marsvinet utan att först störa matsmältningssystemet.
 

Om Evidensia

Välkommen till oss på Evidensia. Sedan starten 2012 har vi vuxit och är i dag en av Europas största och kvalitetsledande kedjor för djursjukvård. Vår storlek är din trygghet. Vilken av våra kliniker eller djursjukhus du än besöker gör vi allt för att ditt djur ska återfå hälsan.
Vi tror på kvalitet och erbjuder specialister och avancerad utrustning. Vi satsar på kompetens och bedriver utbildning och klinisk forskning. Det gör att vi kan erbjuda den bästa veterinärmedicinska hjälp som finns.

Du kan alltid ringa oss, dygnet runt, året om.

Vi vill se fler friska och lyckliga djur. Därför ska vi vara det allra bästa för djuren. 

Våra Djursjukhus

Djursjukhus

Hästsjukhus

Vi finns i hela Norden!

Med närvaro på närmare 170 platser har vi kliniker och djursjukhus för varje behov. Du hittar oss i Sverige, Finland, Norge, Danmark. Nederländerna, Tyskland och Schweiz.

Evidensia Djursjukvård AB  |  Djursjukhusvägen 11,73494 Strömsholm Sverige  |  Tel: 0771 - 45 40 00 |  E-post
© Evidensia, All rights reserved