Välj stad

Välkommen till Evidensia Djurkliniken Roslagstull

Valhallavägen 12A
114 22 Stockholm

Öppettider

Måndag - torsdag 7.00 - 21.00
Fredag 7.00 - 17.45
Lördag 11.00 - 15.45

Kontakta oss/Boka tid:

Du når oss enklast på telefon: 08 - 612 57 60
E-post

”Ej akuta frågor. För tidsbokning eller övriga frågor: mejla ditt namn och telefonnummer så kontaktar vi dig”
 
Följ oss på Facebook!
 

Leg vet Gunnel Anderson, 2010
Evidensia Djurkliniken Roslagstull, Valhallavägen 12 A, 114 22 Stockholm, tel 08-612 57 60
 

 

Skötsel av mus och råtta
 

Råttor och möss som fötts upp som sällskapsdjur är vanligen lättskötta, nyfikna och sällskapssökande djur.
 
Musen (Mus musculus) tros ha sitt ursprung i Asien. Dess fantastiska anpassningsförmåga, dess långa samvaro med människor, och dess enorma reproduktionsförmåga har medfört att musen nu är spridd i hela världen. Möss är försiktiga, sociala och samtidigt revirhävdande djur, som i det vilda tillbringar en mycket stor tid åt att leta lämplig föda. Musen är en omnivor, dvs allätare. Den äter oftast nattetid men har annars mycket varierande vanor, med omväxlande sömn och aktivitet både dag och natt.
 
I det vilda kan möss vara aggressiva mot varandra, men oftast etableras en hierarki i gruppen vilket minskar riskerna för slagsmål. Honor som har ungar kan dock vara aggressiva då de försvarar sitt bo.
 

Råttan (Rattus norvegicus) har sannolikt också sitt ursprung i centrala Asien. Den domesticerades på 1700-talet och den kontinuerliga aveln har lett fram till att tamråttan nu vanligen är ett mycket lugnt och hanterbart djur som älskar kontakt med andra råttor och med sin djurägare. Råttan är även ett mycket renligt djur, även om den ibland urinerar vid hantering om den är stressad.
 
Råttor är sociala djur som bildar starka band med sin ägare. De är mycket intelligenta och kan lära sig komma på inkallning samt lära sig olika tricks.
 
Vilda råttor hittas i alla slags miljöer och klimat på nästan alla världens kontinenter. De är precis som möss allätare, och de är vanligen mest aktiva nattetid.
 
Både möss och råttor har tyvärr en ganska kort livslängd, man räknar vanligen med att de blir 2-2 ½ år gamla, även om enstaka individer kan uppnå 4-årsåldern. Aveln har inneburit att det numera finns ett flertal ”raser” av möss och råttor, men i grunden är de olika varianterna fortfarande mycket lika när det gäller fysiologi och medicinska problem.
 
En mus väger vanligen mellan 20-50 gram, och en råtta mellan 300-450 gram. Ibland ses rekommendationer om att råttor får väga upp till 700 gram. Dessa stora tunga råttor är tyvärr oftast kraftigt överviktiga.
 

Utfodring

 
Djuren ska alltid ha tillgång till färskt foder och rent vatten. Lättast är att utfodra med kommersiella pellets för råttor och möss som är framställda speciellt med tanke på dessa djurs näringsbehov. Proteininnehållet bör vara 16% eller mer. Tänk dock på att läsa på förpackningen att det finns en sista förbrukningsdag angiven och att denna inte är passerad! Undvik däremot de så kallade ”gnagarblandningarna” som finns. Dessa innehåller oftast olika slags fröer och nötter, vilket innehåller alldeles för mycket fett.
 
Ca 20% av kosten bör utgöras av blandade grönsaker som t ex broccoli, kål, sötpotatis och bönor. En liten mängd frukt kan också ges. Förändringar i kosten ska göras smygande, eftersom många råttor är tveksamma till att prova på ny föda. Många råttor föredrar att äta på natten.
 
Söta och feta livsmedel som fröer och russin bör inte ingå i normalkosten utan endast ges som godis då och då. Studier har visat att råttor som hålls slanka, genom att hålla nere på fett och protein, lever längre!
 
Om djuret äter i första hand kommersiellt foder behöver inga vitamin- eller mineraltillskott ges.
 
Tänk på att råttor och möss är ganska ”ohygieniska” djur, de bajsar o kissar lite var som helst, och de står och springer gärna i matskålar. Försök därför att hitta någon foderautomat som tillåter djuret att få fram lite mat i taget men hindrar det att kliva i maten. Om Du har små ungar är det dock mycket viktigt att Du kontrollerar att dessa når upp till maten.
 
Bästa sättet att tillförse djuren med vatten är att använda vattenautomater. Tänk även här på att det är viktigt att kontrollera att små djur och ungar når upp till flaskans mynning. Byt vattnet dagligen och kontrollera att flaskans öppning inte har täppts igen av foderpartiklar.
 

 

Hantering

 
Möss och råttor är vanligtvis snälla djur som går lätt att handskas med. Vid stressituationer, rädsla eller andra skrämmande situationer kan de naturligtvis precis som andra djur bitas. Risken för detta är vanligen större med möss än med råttor.
 
Möss lyfter man ofta genom att hålla fast i svansen nära svansroten, för att sedan hålla djuret i en lätt kupad hand. Om man t ex ska medicinera djuret och behöver hålla fast stadigare så gör man detta med ett rejält grepp i nackskinnet. Lämpligen håller man då även fast svansen mellan ett par fingrar, så att musen inte kan snurra runt i nackskinnsgreppet och ändå komma åt att bitas.
 
Råttor får aldrig lyftas genom att hålla fast i svansen eller nackskinnet. Huden på svansen är mycket tunn och ömtålig, och kan lätt spricka upp. I stället lyfter man råttan genom att hålla den runt bröstkorgen och stötta bakdelen med den andra handen.
 
Det fåtal djur som faktiskt är aggressiva fångas lättast in genom att använda  handdukar. Djuret bör då först själv få komma ut ur buren, eftersom de oftast är mer aggressiva då de vill försvara sitt territorium. Om en råtta bits kan detta vara ett tecken på att den har ont eller är mycket rädd.
 

 

Buren

 
En öppen gallerbur med plastbotten är ofta det bästa valet. En öppen bur ger en mycket bättre ventilation än en mer sluten bur av plast eller glas. God ventilation är mycket viktigt för råttor och möss för att minska risken för luftvägssjukdomar. Undvik burar av trä eller plywood eftersom råttor och möss lätt tuggar sig igenom sådana material.
 
Buren ska självfallet vara så stor som möjligt. Minsta tillåtna bur för 2-3 råttor är 18 dm2 stor, dvs t ex 30 x 60 cm. Minsta tillåtna höjd är 23 cm. Minsta tillåtna bur för en mus är 9 dm2 stor, dvs t ex 30 x 30 cm. Minsta tillåtna höjd är 20 cm. Observera att dessa mått gäller de minsta tillåtna enligt djurskyddslagen – buren får gärna vara mycket större! Enligt jordbruksverket får råttor och möss inte bo ensamma eftersom de är mycket sociala djur.
 
Golvet i buren bör vara helt, dvs det ska inte utgöras av galler eller nät eftersom detta kan orsaka skador på trampdynorna, och djuret kan fastna och i värsta fall bryta ett ben. Underlaget i buren kan t ex bestå av papperpellets, rivet papper eller fleecetyg. Det är givetvis viktigt att underlaget inte avger skadliga gaser - undvik därför t ex hyvelspån av barrträd, samt att materialet har hög uppsugningsförmåga. Underlaget bör vara så tjockt som möjligt så att djuret kan gräva ner sig i det.
 
I buren måste det finnas ett gömställe, t ex en liten bolåda, där djuret kan dra sig undan nyfikna blickar. I lådan kan det finnas rivet papper eller lite fleecetyg så att råttan/musen kan boa in sig. Många råttor kan lära sig att gå på en toalettlåda om den placeras i det hörn som råttan valt ut som toaletthörna.
 
Eftersom råttor är mycket intelligenta djur behöver de mycket stimulans i sin omgivning. Variera därför miljön genom att då och då byta ut leksaker i buren. Fodersöksleksaker är ofta populära, liksom många slags fågelleksaker. Det måste även finnas annan inredning som tillåter djuret att motionera och utforska sin omgivning. Några populära föremål är tunnlar av PVC-rör, hängmattor, naturgrenar, stegar och hyllor.
 
Oavsett hur stor buren är så bör råttor få komma ut dagligen för att kunna röra sig ordentligt, undersöka spännande saker i omgivningen, samt umgås med sin ägare.
 
Två eller flera råttor av samma kön, eller råttor av blandat kön där hanen har kastrerats, fungerar ofta utmärkt ihop om de har vuxit upp tillsammans eller har introducerats försiktigt med varandra. Enstaka hanar kan vara aggressiva mot andra råttor. Vanligen blir detta avhjälpt med kastrering.
 
Möss däremot är mer aggressiva mot varandra, så om man vill ha flera möss boende i samma bur tillsammans så måste man vara mycket observant på att de inte slåss. Speciellt om en ny hane ska ingå i gruppen finns stor risk för slagsmål. Honorna är mindre benägna att slåss förutom då de ska försvara sina bon.
 
Bur och utrustning ska rengöras noga flera gånger per vecka. Råttor är mycket känsliga för de gaser som avges från urinen. En illa skött bur ökar risken för allvarlig luftvägssjukdom. Buren rengörs t ex med hett vatten och handdiskmedel, varefter den sköljs noga. Den desinficeras därefter med t ex Klorin (spätt enligt bruksanvisningen på flaskan). Slutligen sköljs buren mycket noga igen. Vattenflaskor och matskålar ska rengöras och desinficeras dagligen.
 

 

Avel

 
Det är lätt att avgöra könet på en råtta eller en mus. Vuxna hanar har stora framträdande testiklar - ägaren oroas ofta av dessa knölar och tror att de är tumörer. Dessutom är avståndet mellan urinrörsmynningen och anus mycket större hos hanar än hos honor, vilket gör det lätt att se könet även på unga djur. Spenar ses bara på honorna.
 

Möss

En honmus bör inte paras förrän vid ca 50 dagars ålder. Honan har regelbundna brunstperioder året om, var 4-5 dag. Hon är parningsvillig under ca 12 timmar per sådan period, oftast nattetid.
 
Dräktigheten varar vanligen 3 veckor, men kan ibland vara upp till 10 dagar längre. Det senare ses då honan har blivit parad direkt efter en föregående förlossning, dvs då hon har en kull som diar, samtidigt som nästa dräktighet pågår. Kullen omfattar vanligen 10-12 ungar. Den första kullen är dock vanligen något mindre. Likaså minskar antalet ungar i kullen då honan blir äldre.
Honan och ungarna bör inte störas under de första 2-3 dagarna efter förlossningen, eftersom detta kan leda till att hon biter eller äter upp sina ungar.
 
Ungarna brukar vanligen avvänjas vid ca 3 veckors ålder. Honan kommer då återigen i brunst inom 2-5 dagar. Med tanke på hur snart en mushona kommer i brunst efter sin förra kull, och med tanke på kullstorleken hos möss, så har någon räknat ut att ett enda muspar på 1 ½ år kan ge upphov till en miljon ungar!
 

 

Råttor

Honan bör inte paras före 65 dagars ålder. Många uppfödare väljer dock att avvakta till uppemot 6 månaders ålder för att försäkra sig om att honan är frisk och inte uppvisar stor känslighet för luftvägssjukdom. Precis som möss så har honan regelbundna brunstperioder året om var 4-5 dag. Även råtthonan är parningsvillig ca 12 timmar under sin brunstperiod, oftast nattetid.
 
Efter en lyckad parning ses ofta ett vaxliknande ämne i råtthonans könsöppning de första 12-24 timmarna. Ibland hittas vaxpluggen i buren.
 
Dräktigheten varar ca 3 veckor. Hanen bör avlägsnas ur buren just före förlossningen, annars finns risk att han kommer att skada de nyfödda ungarna. Om hanen är kvar med honan kan hon paras direkt efter förlossningen. Genom att avlägsna hanen får honan en behövlig paus efter det hårda arbetet med att föda upp en kull.
 
Förlossningsproblem är ovanligt hos råttor men kan i enstaka fall ses om honan får sin första kull vid högre ålder än 6-8 månader. Kullen omfattar vanligen 6-12 ungar. Den första kullen kan vara något mindre. Likaså kan antalet per kull minska då honan blir äldre.
 
Undvik att störa honan under de första dagarna efter förlossningen, eftersom risken annars är stor att hon skadar sina ungar. Ungarna kan avvänjas vid 4-5 veckors ålder. Honungarna kan dock lämnas tills vidare hos mamman, medan hanungarna måste avlägsnas före 5 veckors ålder eftersom de annars kan para sig med sin mamma eller sina systrar.
 

 

Sjukdomar

 

Fetma

Fetma är ett mycket vanligt problem bland råttor. Det är inte ovanligt att stöta på råttor som väger 600-700 gram, ibland påträffas råttor som väger upp emot 1 kg! Vanligen är det en djurägare som av obetänksamhet skämmer bort råttan med massor av godsaker, inklusive fettrik föda såsom säd och nötter. Fetma kan leda till en mängd följdsjukdomar, såsom problem med blodcirkulation och leder.
 

Förvuxna framtänder

Framtänderna växer hela livet på råttor och möss. Djur som har ett normalt bett ska normalt sett nöta ner tänderna så att de inte blir för långa. Djur som har någon slags bettfel kan däremot få problem med för långa tänder, som orsakar sår i tunga, läppar eller tandkött i motstående käkhalva. Dessa djur kommer att behöva hjälp med klippning/slipning av sina framtänder med jämna intervall hela livet.
 

Tumörer

Både råttor och möss har stor benägenhet att drabbas av tumörsjukdomar. Vissa undersökningar säger att 90% av råttorna över 2 års ålder kommer att få en tumör!
 
Den absolut vanligaste tumörformen hos både råttor och möss är juvertumörer (”bröstcancer”). Detta kan drabba både hanar och honor. Hos råttor är dessa tumörformer nästan alltid godartade, det vill säga de sprids inte vidare i kroppen. Däremot kan de orsaka problem genom att de kan växa sig mycket stora – vissa tumörer kan bli lika stora som råttan! Råttans bröstvävnad sitter inte bara runt spenarna, utan sträcker sig upp på hals, på sidor, och på baksidan av bakbenen. En knöl någonstans på kroppen på en råtta kan därför alltid misstänkas vara en juvertumör. Om knölen upptäcks innan den vuxit sig mycket stor, så går det ofta bra att operera bort den. Tyvärr är en lyckad operation ingen garanti för att råttan inte senare utvecklar en tumör i någon annan av sina många juverdelar.
 
Hos möss däremot så är ofta brösttumörer elakartade, det vill säga de kan dels skapa mycket problem på stället, genom att bli såriga och infekterade, och de kan dels spridas till andra organ i kroppen. Av denna anledning är det mindre vanligt att möss opereras för juvertumörer.
 

Luftvägsinfektioner

Mykoplasmaär en bakterieliknande organism som orsakar luftvägsinfektioner och lunginflammation hos både möss och råttor. Till skillnad från bakterier så kan mykoplasmaorganismer inte odlas på vanligt sätt varför en säker diagnos ofta är svårställd. Vanligen räknar man dock i första hand med att djuret drabbats av mykoplasma vid tecken på en kraftig luftvägsinfektion.
 
Organismen, Mycoplasma pulmonis, är mycket smittsam. Många gnagare smittas redan under dräktigheten genom att smittan överförs från modern till fostren i livmodern. Andra djur smittas via direktkontakt med kroniskt infekterade djur. Andra gnagare som kaniner och marsvin kan vara symptomfria smittobärare. Av denna anledning bör råttor och möss inte leva tillsammans med dessa djurslag. Tänk även på att kroniskt smittade djur inte alltid uppvisar kliniska symptom. Man bör därför alltid vara försiktig vid nyinköp av råttor och möss innan de nya djuren får träffa en befintlig besättning. Minst en månads karantän är lämplig för alla nytillskott!
 
Symptom på luftvägssjukdomar hos små gnagare kan vara nysande, rinnande näsa-ögon, igensvullna ögon, rödfärgade tårar och rött sekret runt nosen. Då sjukdomen har gått ner i lungorna och orsakat lunginflammation ses ofta en tyngre andning, ibland tydligt hörbara biljud från luftvägarna, och nedsatt allmäntillstånd med nedsatt aptit och avmagring.
 
Mykoplasmainfektioner bör behandlas med antibiotika så snart sjukdomen misstänks, eftersom det annars är stor risk för en kronisk sjukdom med upprepade insjuknanden under djurets hela liv. Ofta måste djuret även behandlas med ytterligare något antibiotikapreparat mot de följdsjukdomar som ofta hänger samman med mykoplasmainfektioner.
 
Vissa djur blir helt återställda efter genomgången behandling. Andra djur kommer att dras med kroniska besvär med luftvägarna. Att en del djur svarar sämre på behandling kan bero på ett flertal faktorer – en sent insatt behandling; en individ med dåligt immunförsvar; en ohygienisk miljö med mycket urinämnen i luften; en gammal individ etc.
 
Sendaivirusär en annan allvarlig luftvägsinfektion, framför allt bland möss som hålls i stora besättningar. Ofta förekommer detta virus samtidigt som mykoplasma, vilket förvärrar sjukdomen och ökar dödligheten i gruppen.
 

Om Evidensia

Välkommen till oss på Evidensia. Sedan starten 2012 har vi vuxit och är i dag en av Europas största och kvalitetsledande kedjor för djursjukvård. Vår storlek är din trygghet. Vilken av våra kliniker eller djursjukhus du än besöker gör vi allt för att ditt djur ska återfå hälsan.
Vi tror på kvalitet och erbjuder specialister och avancerad utrustning. Vi satsar på kompetens och bedriver utbildning och klinisk forskning. Det gör att vi kan erbjuda den bästa veterinärmedicinska hjälp som finns.

Du kan alltid ringa oss, dygnet runt, året om.

Vi vill se fler friska och lyckliga djur. Därför ska vi vara det allra bästa för djuren. 

Våra Djursjukhus

Djursjukhus

Hästsjukhus

Vi finns i hela Norden!

Med närvaro på närmare 170 platser har vi kliniker och djursjukhus för varje behov. Du hittar oss i Sverige, Finland, Norge, Danmark. Nederländerna, Tyskland och Schweiz.

Evidensia Djursjukvård AB  |  Djursjukhusvägen 11,73494 Strömsholm Sverige  |  Tel: 0771 - 45 40 00 |  E-post
© Evidensia, All rights reserved