Välj stad

Välkommen till Evidensia Djurkliniken Roslagstull

Valhallavägen 12A
114 22 Stockholm

Öppettider

Måndag - torsdag 7.00 - 21.00
Fredag 7.00 - 17.45
Lördag 11.00 - 15.45

Kontakta oss/Boka tid:

Du når oss enklast på telefon: 08 - 612 57 60
E-post

”Ej akuta frågor. För tidsbokning eller övriga frågor: mejla ditt namn och telefonnummer så kontaktar vi dig”
 
Följ oss på Facebook!
 

Leg vet Gunnel Anderson, 2006-12
Djurkliniken Roslagstull, Valhallavägen 12 A, 114 22 Stockholm, tel 08-612 57 60
 

SKÖTSEL AV VATTENSKÖLDPADDOR

 
 
Vattensköldpaddor lever spritt i hela världen i områden med varmt klimat, framför allt i tropikerna samt subtropiska områden. De finns i vitt skilda miljöer, som dammar, kärr och små insjöar med tät vegetation, till stora sjöar, floder och hav.
 
Alla vattensköldpaddor har vissa gemensamma drag, ex simfötter. En del har utvecklat specifika drag för att anpassa sig till en viss miljö. Varje ägare av en sköldpadda bör noga försöka sätta sig in i vilken miljö djuret kommer ifrån, och vilken typ av föda det behöver!
 
Den allra vanligaste vattensköldpaddan i fångenskap är den rödörade vattensköldpaddan (Chrysemys scripta elegans). Den lever normalt sett i USA:s östra och mellersta delar i sötvatten. Förutom att de naturligtvis tillbringar mycket tid i vattnet, så ligger denna sköldpadda ofta länge på land på stenhällar och trädstammar under dagens varmaste del för att solbada. Den följande skötselrådgivningen gäller i huvudsak rödörad vattensköldpadda.
 



MILJÖ

 
 

Akvariet/Tanken

 
Enligt djurskyddslagen krävs för en vattensköldpadda på max 20 cm sköldlängd ett akvarium med ytan 60 dm2, och för en sköldpadda på upp till 30 cm en akvarieyta om 100 dm2 – dvs 1 x 1 m! Den rödörade vattensköldpaddan blir som vuxen ofta runt 25 cm lång, och kräver alltså ett mycket rymligt akvarium. Detta är alltså minimikrav – helst ska ytan vara ännu större för att ge gott om utrymme för sköldpaddans olika behov.
 
 

Landdel

 
Största delen i akvariet ska utgöras av en vattendel, men eftersom rödörade vattensköldpaddor ofta tillbringar mycket tid på land i solskenet, så ska det även finnas en bra landdel. Landdelen bör utgöra 25-50% av totala ytan. Helst ska området vara så stort att det både finns en varm och en sval del för sköldpaddan på land, se mer under Temperatur.
 
Framför allt unga vattensköldpaddor kan bli utmattade och drunkna om de inte har en torr landyta att vila sig på. Mycket små vattensköldpaddor kan erbjudas en bit flytande trä/bark som de kan kravla upp på, eller gömma sig under. Större sköldpaddor kräver en stadigare och orörlig landningsplats.
 
Landdelen kan vara en plattform av plast, sten, tegel, bark eller drivved. Den måste vara förankrad så att den inte slår runt och fångar sköldpaddan under vattnet. Landdelen bör ha en svagt sluttande sida mot vattnet så att det är lätt att ta sig upp. 
 
Landdelen är viktig ur flera aspekter. Genom att sköldpaddan kan ta sig upp på land och torka i värmen, minskar risken för sköldinfektioner, samt immunförsvaret och magtarmkanalens funktion stimuleras. Landdelen är också viktig då man har en hona i fertil ålder. Hon kan då behöva en lämplig äggläggningsplats på land. Äggläggningsplatsen ska bestå av en blandning av av jord och grus, så att det går bra att gräva där. Djupet bör vara dubbelt så djupt som längden av honans ryggsköld. I omfång bör äggläggningsplatsen vara 4-5 gånger större än honans sköld. Praktiskt kan detta lösas genom att ställa en stor plastbalja i akvariet, och fylla denna med sand och jord. Runt plastbaljan byggs sedan resterande landdel upp med stenar, klipphällar och trädstammar.
 


Bottenmaterial

 
Det allra enklaste skötselmässigt är att inte ha något bottenmaterial alls. Nackdelen med detta är ett miljön blir onaturlig. Att ständigt leva i en onaturlig miljö utan tillgång till insynsskydd och gömställen är stressande för kroppen. Långvarig stress hämmar immunförsvaret och ökar alltså risken för sjukdomar.
 
För att ge en naturlig miljö kan man kombinera sand, grus, stenar och växter. Sköldpaddan kan gräva i bottenmaterialet samt söka skydd bland växterna. Växter kan även fungera som en naturlig föda.
 
Nackdelen med ett naturligt bottenmaterial är att det blir mer arbetskrävande för att hålla hög vattenhygien, samt att filtrets effektivitet minskar. Risken finns att sköldpaddan äter av underlaget. Av den anledningen bör stenarna antingen vara ganska små (typ singel), eller så stora att sköldpaddan inte får in dem i munnen.
 
 
 

Vattnet, hygien och filtrering

 
Vattendjupet ska minst vara lika med sköldpaddans längd, men helst flera gånger djupare. Kranvatten duger vanligen bra.
 
Vattnet bör vara väl syresatt. Brist på syre i vattnet leder till ökade halter av ammonium, ökade halter av alger, samt ökar risken för tillväxt av sjukdomsframkallande bakterier. En kraftig pump ger god syresättning. Likaså kan luftstenar placeras i vattendelen för att öka syresättningen.
 
I det vilda lever vattensköldpaddor ofta i ett tämligen varmt och surt vatten. Surheten skyddar mot många
sjukdomsorsakande bakterier. Detta system kan man härma i fångenskap genom att tillsätta en liten mängd salt i vattnet (se nedan).
 
 
 

Vattenfiltrering

 
I det vilda späds mängden avföring och icke-uppäten mat ut via de stora vattenmängder som sköldpaddan lever i. Sköldpaddor i fångenskap däremot utsätts ofta för stora mängder avfallsprodukter som anrikas i den begränsade vattenmängden. Dessa omständigheter gynnar tillväxten av sjukdomsframkallande mikroorganismer. Vid dålig hygien (bristfällig rengöring) riskerar sköldpaddan därför att insjukna. För att hålla vattnet rent krävs täta vattenbyten i kombination med ett bra filtreringssystem och slamsugning. Synligt skräp och avföring ska omedelbart avlägsnas med en liten håv.

Slamsugare finns att köpa i de flesta djuraffärer. Man kan även tillverka en egen genom att klippa av botten på en petflaska och fästa en slang i flaskans korköppning. Genom häverteffekten slamsuger man sedan botten. Var noga med att stoppa ner slamsugaren ordentligt i bottenmaterialet så att man får upp även det som ligger längst ner i gruset.
 
De vanligaste filtren för vattensköldpaddor rensar dock bara ut de stora synliga smutspartiklarna. Olika mikroorganismer finns trots filtret ändå kvar i vattnet. I ett vanligt fiskakvarium elimineras dessa mikroorganismer med hjälp av ett bottenfilter under sanden på akvariets botten. I sköldpaddsakvarier är det ofta svårt att använda bottenfilter eftersom sköldpaddan ofta bökar i bottenunderlaget, och därmed ofta skadar bottenfiltret. Antingen får man därför skärma av botten med hjälp av en nätanordning, så att sköldpaddan inte kommer åt filtret, eller också får man som djurägare acceptera att vattnet måste bytas så ofta som varannan dag.
 
Externa filter är effektiva, ger höga vattenflöden och är relativt lätta att rengöra. Dessa filter bör cirkulera drygt 1000 liter vatten/timme, eller vara ca 3-4 gånger starkare än för ett fiskakvarium av motsvarande storlek. Filtermediet bör vara av skumgummityp och inte av textiler eftersom dessa lätt täpps till av alla avskrädesprodukter. Skumgummimediet är lätt att avlägsna för regelbunden sköljning. Externa filter avlägsnar slaggprodukter både mekaniskt genom att synliga avfallsprodukter avlägsnas, samt biologiskt, genom att gynnsamma bakterier växer till i filtermediet. Dessa bakterier bryter ner ammonium och nitrit som är osynliga restprodukter från matrester och avföring. För att bibehålla dessa gynnsamma bakterier i filtermediet är det bäst att skölja detta i akvarievattnet.
 
Bottensubstrat och vattenväxter minskar effektiviteten hos filtret genom att hämma vattenflödet. Flödet ökar genom att in- och utflöde till filtret placeras i olika ändar av akvariet.
 

 

Vattenbyte och rengöring

 
Trots användningen av ett effektivt filter måste vattnet ändå bytas ofta. Tortoise Trust ger följande rekommendationer
- alternativ 1:  byt 20% av vattnet varannan dag, töm hela tanken var 10-12 dag, detta passar bäst för små akvarier
- alternativ 2:  byt 50% av vattnet var 5:e dag, töm hela tanken var 12-14 dag, detta passar bäst för medelstora och stora akvarier
- alternativ 3:  byt 50% av vattnet en gång i veckan, töm hela tanken var 17-19 dag, detta kan bara användas om du har ett mycket bra externt filter

När tanken töms ska den rengöras noga. Hela akvariet och all inredning ska rengöras med desinfektionsmedel. Du kan t ex använda en blandning av 30 ml klorin och 5 ml Yes handdiskmedel i en liter vatten. Stenar och grus kan kokas, eller hällas ut på ugnsplåt och upphettas i ugn till 160 grader. Levande växter byts ut regelbundet. Plastväxter kan upphettas (ej kokas), alternativt rengöras i desinfektionsmedel som ovan.

Om sköldpaddan har utfodrats i sitt akvarium måste vattnet bytas ut helt och hållet inom 12 timmar!
 
Så fort ett vattenbyte har gjorts måste Du vara mycket noga med att vattentemperaturen är konstant, dvs samma temperatur i vattnet efter som före vattenbytet. Använd termometer!
 
Genom att droppa i lite vinäger kan vattnets pH hållas runt 6,0-6,5 och därigenom hålla bakteriemängderna nere. Droppa i lite i taget och mät med pH-papper tills du får lagom effekt.  1 tsk ojoderat salt per 4,5 liter vatten har också denna effekt.
 
 
 

Vattenkvalitet

 
Ska testas regelbundet precis som man gör med ett fiskakvarium. I zoohandeln kan du köpa testremsor. Viktigast är att testa ammonium, nitrit samt pH. PH bör ligga mellan 6-8, övriga värden ska vara noll.
 
 
 

Temperatur

 
Försök alltid att efterhärma luft- och vattentemperaturen från sköldpaddans naturliga miljö. Ofta kan man räkna med att en lufttemperatur mellan 21-26 grader är lämplig. Vattentemperaturen bör ligga mellan 24-27 grader. Om det blir för kallt blir sköldpaddan slö och slutar äta. Mat som då redan finns i mage-tarm kan jäsa och leda till ansamling av bakterier. Tänk på att om rumstemperaturen understiger 24 grader, så blir vattnet kallare än 21 grader!
 
Vattensköldpaddor från tropikerna kräver en värmekälla. Du kan använda en vanlig akvarievärmare. Observera dock att dessa vanligen är gjorda av glas, och att Din sköldpadda kan ha sönder detta. En trasig doppvärmare i kontakt med vatten innebär risk för elskador både på sköldpadda och djurägare. Bygg därför in akvarievärmaren så att sköldpaddan inte kan komma åt den!
 
Eftersom vattensköldpaddor i sin naturliga miljö tillbringar mycket tid på land med att solbada, så måste även detta kunna utföras i akvariet. Solbadandet är viktigt för sköldpaddan – dels värms kroppen upp så att matsmältningen fungerar effektivt, dels får hud och sköldar en chans att torka, vilket minskar riskerna för hudinfektioner.
 
För att skapa en varm ”solbadningsplats” kan en värmekälla, t ex keramisk värmare, hängas över landningsplatsen. Värmen här bör hållas mellan 32-35 grader. Se dock upp så att denna värmekälla inte också höjer värmen på vattnet till en alltför hög nivå! Kontrollera temperaturen regelbundet både i vattnet och under värmekällan.
 
Rumstemperatur är inte tillräckligt varmt för normal ämnesomsättning under vintermånaderna, eller kallt nog för vinterdvala. Vinterdvala kräver exakta miljöförhållanden och kan vara riskabelt för djuret. Det är bättre att erbjuda tillskottsvärme på vintern. Använd en timer, eller slå av ljuset på natten. Alternativt kan hela rummet värmas upp, detta är dock oftast inte ekonomiskt. Tänk på att temperaturen går ner när ljuset slås av. Använd en termometer för att vara säker på att tillräcklig temperatur upprätthålls både dag som natt.
 
 
 

Ljus

 
Förutom vanligt ljus behöver reptiler även tillgång till UVB-ljus. Detta bidrar till att hålla djuret friskt genom att hjälpa till med D-vitaminupptaget. För att erhålla UVB-ljus krävs speciella lysrör. Det finns en typ av lysrör som kan stå på 10-12 timmar under dagen, och ge en naturlig dagsperiod. Under resterande 12-14 timmar bör sköldpaddan ha mörkt



Elsäkerhet

 
Kombinationen av elartiklar (doppvärmare, lysrör, lampor) och vatten kan innebära risker för elchock för både dig och sköldpaddan. Några viktiga punkter att tänka på är
 

  • Skydda alla elartiklar så sköldpaddan inte kommer åt att bita och riva i dem
  • Ha jordade kontakter
  • Ha jordfelsbrytare i vägguttaget
  • Ha inte högre effekt (watt) på lamporna än vad armaturen är avsedd för
  • Till mycket starka lampor och till keramiska värmelampor krävs porslinfattning


UTFODRING  

 
Precis som med andra reptiler i fångenskap så är felutfodring i kombination med dålig hygien den viktigaste anledningen till sjukdom bland vattensköldpaddor. Unga vattensköldpaddor är vanligen i huvudsak köttätare, men blir med ökad ålder allt mer grönsaksätande. Bristsjukdomar ses när de utfodras med ensidigt bara grönsaker eller bara kött, eller med felaktiga köttprodukter.
 
Vattensköldpaddor måste utfodras i vattnet. Därmed blir deras omgivning omedelbart nedsmutsad. Djuret bör därför utfodras i en separat tank för att underlätta hygienen i sköldpaddans akvarium.
 
Förslag till utfodring av en vuxen vattenssköldpadda – för detaljer om de olika komponenterna, se texten nedan
 

  • Fri tillgång till bladiga grönsaker och vattenväxter
    • romansallad, frisésallad, ruccolasallad, maskrosblad
    • vattenväxter:  andmat (Lemna sp, Spirodela), musselblomma (Pistia stratiotes) och vattenhyacint (Eichornia crassipes) kan med fördel utgöra en del av grönsaksfodret. Vattenväxter är lättodlade och utgör även en miljöberikning för sköldpaddan
  • 3 ggr/vecka ges torrfoder av god kvalitet för vattensköldpaddor, t ex Reptomin
  • alternativt ges 3 ggr/vecka endera av följande
    • rå hel liten fisk, ej frusen
    • uppblött torrfoder för katt och hund (med lågt fettinnehåll) eller fisk
    • insekter, t ex zofobas, syrsor, mjölmask, daggmask, sniglar
    • kalktillskott

 
Då det gäller köttdelen av kosten så bör sköldpaddan helst utfodras med hela djur, för att få en så allsidig kost som möjligt. Sköldpaddan får därigenom i sig kalk från foderdjurets skelett, och vitaminer från foderdjurets tarm. Utfodring med enbart fiskkött kan leda till vitamin- och mineralbrist. Samma problem uppstår vid utfodring med rent kött eller hamburgare.
 
Utfodring med enbart guldfisk eller frusen fisk kan orsaka B-vitaminbrist; medan överdrivet mycket fet fisk kan leda till E-vitaminbrist och inflammation i kroppsfettet. Erbjud olika sorters fisk i stället för en enda, för att få bättre balans på utfodringen.
 
Snabbt växande unga sköldpaddor ska utfodras varje dag, medan vuxna sköldpaddor kan få mat 2-3 gånger/vecka. De ska inte ges mer mat än att de genast äter upp allt. Annars ökar risken för  fetma och nedsmutsning av vattnet.
 
Kalktillskottet ges lättast genom att skaka pulver över torrfodret. Därefter blötläggs torrfodret i en liten del vatten och får stå i 10-15 min. Tillskottet sugs då in i torrfoderbitarna, och risken blir mindre att det sköljs bort av akvarievattnet.
 
För att minska risken för att en kräsen sköldpadda bara ska äta de bitar som den gillar bäst, och för att minska risken för att vitamin- och mineraltillskott ska sköljas av i vattnet, så kan maten bäddas in i gelé. Blanda de ingredienser du vill att sköldpaddan ska äta, inklusive tillskott. Häll på gelatin och låt allt stelna till en kaka. Denna kan sedan delas i mindre bitar och frysas in.
 
Till kräsna sköldpaddor kan man även använda sig av speciellt frestande mat, t ex levande foder (fisk), kraftigt luktande mat (t ex torrfoder uppblötta i tonfiskspad), eller mat i klara färger, t ex sötpotatis, morot, fruktbitar. OBS så snart som möjligt ska du försöka lära sköldpaddan att äta en nyttig utfodring enligt ovan!
 


VINTERDVALA

 
Till skillnad från vanlig sömn, så innebär vinterdvala en förlängd period av inaktivitet tillsammans med en kraftigt sänkt ämnesomsättning. Dessa förändringar tillåter djuret att överleva under perioder då omgivningens villkor är kärva och ogynnsamma. I det vilda gräver vattensköldpaddorna ner sig i lerbottnen på sjöar och dammar under vintermånaderna.
 
Vinterdvala är inte nödvändigt för hälsa och välbefinnande för en sköldpadda i fångenskap. Tvärtom bör man oftast inte tillåta sin sköldpadda att gå i dvala om man inte är helt säker på att sköldpaddan är helt frisk. De flesta vattensköldpaddor i fångenskap mår bäst av att vara vakna året om. Det enda tillfället då en vinterdvala kan vara nödvändigt, är då man vill avla på sina djur.
 
Om sköldpaddan utsätts för svalare temperatur under vintern så blir resultatet en ”halvdvala”. Detta är farligt eftersom sköldpaddans ämnesomsättning i detta läge fortfarande är igång normalt. Resultatet blir en långsam svält.
 
 
 

REPRODUKTION

 
Generellt gäller att hanen vanligen är mindre än en hona av samma art. Hanens kloakmynning sitter längre ifrån buksköldens kant än hos honan. Hanens svans är ofta ganska bred vid basen, sedan lång och avsmalnande. Honans svans är oftast kort och trubbig. Hos vissa arter har hanarna ovanligt långa klor på frambenen.
 
Sköldpaddor blir vanligen könsmogna vid 5-7 års ålder. Vissa arter kan lätt föröka sig i fångenskap. Äggen kan inkuberas nedgrävda i 2,5-5 cm sand eller lera, i 24-29 graders värme. Äggen ska inte förflyttas under inkubationen. De kläcks vanligen inom 65-140 dagar.
 
Sköldpaddshonor kan lägga ägg även om de inte lever med en hane. Under perioden då honan har ägg i magen slutar hon vanligen att äta. Mot slutet av dräktigheten blir hon rastlös och försöker gräva på olika ställen. Det är därför viktigt att hon har tillgång till ett område med lätt fuktad sand-jordblandning där hon kan lägga sina ägg. För storlek på äggläggningsdelen, läs mer under avsnittet om landdel ovan.
 

SJUKDOMAR

 
Sköldpaddor som hålls i en bra miljö med bra utfodring blir sällan sjuka. Då problem tillstöter, kontrollera först att temperaturen är rätt, och att utfodringen är korrekt. En frisk vattensköldpadda gör vanligen kraftiga simmande rörelser då den hålls upp utanför vattnet. Den har klara öppna ögon; klara torra näsborrar, och inga fläckar eller förändringar i hud eller sköldar.
 
Merparten av de sjukdomar som drabbar sköldpaddor i fångenskap orsakas av att djuret tvingas leva i en miljö med kraftig bakterieförekomst. Noggrann hygien i terrariet är den bästa sjukdomsförebyggande åtgärden! Stora ansträngningar måste göras för att undvika nedsmutsning av omgivningen.
 

Bristsjukdomar

 
Svullna ögonär oftast orsakat av A-vitaminbrist. På grund av att ögats immunförsvar vid A-vitaminbrist blir nedsatt, kompliceras tillståndet ofta av bakteriella infektioner. Om ögonen är så svullna att sköldpaddan inte kan se så äter den inte. Tillståndet behandlas oftast med A-vitamin i injektionsform tills svullnaden går tillbaka så mycket att sköldpaddan klarar av att äta igen. Därefter är det viktigt att korrigera utfodringen så att sköldpaddan får i sig tillräckligt med A-vitamin i kosten.
 
Ett mjukt skal tyder på brist på kalcium eller vitamin D i fodret. Sjukdomen kallas oftast för Metabolic Bone Disease (MBD) eller benskörhet. Detta är vanligen en mycket allvarlig sjukdom som ofta leder till döden om inte krafttag görs för att dels åtgärda det akuta sjukdomstillståndet, och dels korrigera sköldpaddans miljö och utfodring. Ge sköldpaddan så mycket naturligt solljus som möjligt, men se till att den kan dra sig undan i skuggan. Om sköldpaddan hålls inomhus, använd UV-belysning för att efterlikna solljuset. Använd kalcium-vitaminD3-tillskott i fodret. Se även till att komplettera fodret med ett balanserat vitamin- och mineraltillskott för all framtid.
 
Värpnödkan ibland orsakas av felaktig balans av mineraler i fodret. Sköldpaddshonan kan inte lägga ett/flera ägg utan hjälp. Symptom kan vara krystande och oro, eller utmattning och trötthet. Kalcium behövs för att muskulaturen, och i detta fall livmodern, ska kunna dra ihop sig ordentligt. Om en dräktig hona lider brist på kalcium i fodret blir resultatet alltså värpnöd. Orsaker kan vara felaktig utfodring, brist på tillgång till naturligt solsken, eller annan bakomliggande sjukdom. Problemet är oftast livshotande. Då värpnöd misstänks måste sköldpaddshonan genast till veterinär. Med injektioner av kalcium och värkstimulerande hormon kan många gånger äggläggningen komma igång. Ibland krävs dock kirurgiska åtgärder.
 
Missbildad sköldkan bli följden av felaktig utfodring, framför allt vid felaktig mineralbalans eller proteinöverskott till unga växande djur. Ryggskölden kan bli ihopsjunken, skölden kan verka för liten, rygg- och bukskölden kan verka passa dåligt ihop mm. Defekter som uppstått kan aldrig normaliseras, men det är mycket viktigt att korrigera utfodringen så att inte ytterligare problem uppstår.
 
 
 

Bakteriella infektioner

 
Vattensköldpaddor i fångenskap är känsliga för bakteriella infektioner framför allt på grund av bristande hygien, det vill säga dålig vattenkvalitet. Sköldpaddans hud, ögon, näsa och mun är i ständig kontakt med vattnet runt omkring, och en kraftig bakterieflora i vattnet leder lätt till infektioner hos sköldpaddans utsatta delar.
 
Lunginflammationoch övre luftvägsinfektioner är mycket vanligt hos vattensköldpaddor. Det kan yttra sig som att sköldpaddan har dålig balans i vattnet, kippar efter andan, näsflöde, svullna ögon, nysningar, hosta, andning med öppen mun. Orsaken är oftast för låg temperatur och/eller dålig vattenkvalitet. Höj vattentemperaturen tillfälligt till 30-32 grader tills sköldpaddan har återhämtat sig. Om sköldpaddan inte äter bra, eller inte svarar för temperaturökningen, så måste veterinär kontaktas.
 
Öroninflammationi ena eller båda ytterörat kan bli följden av en kronisk luftvägssjukdom. Sjukdomen yttrar sig som en svullnad på ena eller båda sidorna av huvudet bakom ögonen. Den infekterade hörselgången måste öppnas kirurgiskt och varet måste avlägsnas. Dessutom måste sköldpaddan behandlas med antibiotika.
 
Blodförgiftning, dvs en allvarlig infektion som spritt sig i hela djuret via blodet, kan orsakas av ett flertal bakterier. Små infektioner, exempelvis i sår, kan vara inkörsporten för bakterien. Felaktig utfodring kan ha försvagat sköldpaddan så att infektionen lätt sprids vidare. I takt med att vitala organ blir angripna så försvagas sköldpaddan ytterligare, och andra sjukdomssymptom ses. Det kan till exempel visa sig som en kraftig rodnad i huden, samt spontana småblödningar här och var i hud och slemhinnor. Denna sjukdom kräver mycket intensiv behandling om sköldpaddan ska kunna räddas.
 
Skalrötainnebär fläckar eller förändringar i skalet, och kan orsakas av direkt yttre trauma, eller vara en följd av felaktig utfodring, allmän försvagning, och påföljande infektion med bakterier eller svampar. Behandling innebär oftast att sköldpaddans tillgång till vatten begränsas, understödjande behandling med mat, vatten och värme, samt medicinering lokalt på förändringarna eller via injektioner. Dessutom bör vattnets pH hållas surt. Förändringarna kräver ofta mycket lång tid för att avläka.
 
Alger kan växa i defekter orsakade av skalröta, och kan ibland på egen hand orsaka skalröta. Alger kan också växa på ryggskölden på friska vattensköldpaddor. Detta är då vanligen ett tecken på dålig vattenkvalitet i sköldpaddans miljö.
 
Munrötainnebär en infektion i munnen, som oftast hänger ihop med felaktig utfodring eller allmän sjukdom. Tidiga symptom kan vara ökad salivering och rodnad i munslemhinnan. Då sjukdomen fortskrider ansamlas ostliknande var i munnen, och en dålig lukt från munnen uppstår. Intensiv behandling med rengöring av munnen, injektioner av antibiotika och vitaminer, samt tvångsmatning är oftast nödvändigt för att få bukt med denna allvarliga sjukdom.
 
Salmonellaär ofta en normal beståndsdel i sköldpaddans tarm, och orsakar sällan sjukdom hos sköldpaddor. För människor som hanterar sköldpaddan, och framför allt barn eller personer med nedsatt immunförsvar, kan bakterien däremot orsaka en allvarlig tarmsjukdom. Om man är noga med sin hygien efter hantering av sköldpaddan så är dock risken att drabbas av sjukdom liten.
 
 
 

Parasitsjukdomar

 
Vattensköldpaddor kan drabbas av en stor mängd olika tarmparasiter. Detta gäller dock nästan enbart viltfångade djur, eller djur som vistas utomhus sommartid. Vid misstanke om parasitproblem bör avföringsprov från sköldpaddan lämnas in för analys. Därefter kan man ta ställning till vilken typ av avmaskningsmedel som är lämpligt att använda.
 
 
 
 

Yttre skador

 
Skador uppstår oftast efter slagsmål med annan sköldpadda, eller efter bett av familjens hund. Många vattensköldpaddor är revirhävdande och slåss gärna, framför allt med individer av samma art. Av denna anledning bör man inte ha vattensköldpaddor av olika storlek tillsammans. Risken för slagsmål minskar om sköldpaddorna har samma storlek. Sårskador kan även uppstå efter parning. Hanen kan bli mycket aggressiv mot honan, och kan bita henne rejält.
 
En skadad sköldpadda måste komma under behandling av veterinär snarast. Sårrengöring och antibiotikabehandling är väsentligt. Sköldpaddan måste oftast hållas ifrån vatten för att inte försena sårläkningen.
 
 
 

Uppätet främmande föremål

 
Vattensköldpaddor kan äta på en mängd icke avsedda föremål, till exempel grus, sten eller delar till akvariepumpen. Det är mycket sällan som ägaren råkar se när sköldpaddan sväljer föremålet. I stället kan sköldpaddan så småningom äta allt sämre och bli avmagrad. Hos veterinär kan då orsaken upptäckas med hjälp av röntgen. Vissa föremål syns direkt på en vanlig röntgenbild, ex stenar. Ibland har dock föremålet en mindre täthet, varför en kontraströntgen måste utföras. Vissa föremål går att få ut den naturliga vägen med hjälp av lavemang. Ibland krävs dock kirurgi.
 
 
 

Drunkning

 
Alla vattensköldpaddor måste ha tillgång till en landnings-/viloplats. Annars kan sköldpaddan bli så utmattad att den drunknar! Unga vattensköldpaddor fastnar ibland under växter eller stenar, eller bakom filter, och drunknar.
 
Akuta räddningsinsatser kan ibland rädda en sköldpadda som drunknat, eftersom hjärtat fortsätter slå i flera timmar efter det att djuret tycks ha dött. Behandlingen innebär att hålla sköldpaddan med huvudet nedåt och bakbenen upphöjda. Benen ska röras fram och tillbaka för att pressa ut vatten ur lungorna. Mun-mot-näsa-andning kan även ha effekt. Om sköldpaddan hämtar sig, måste antibiotika och allmänt understödjande behandling sättas in.
 

Reproduktionsproblem (förutom värpnöd)
 

Erektion hos hane förväxlas ofta av en oerfaren sköldpaddsägare med ett framfallet inre organ. Sköldpaddans penis är ofta mörkpigmenterad och något spaderformad. Den fälls ut då och då under parningssäsongen.

Penisprolaps:  en framfallen penis som ej dras in igen, ses ibland av okänd orsak. Organets slemhinna blir torr och lätt utsatt för yttre skador. Om framfallet upptäcks tidigt kan penis ibland masseras in igen. Ofta krävs amputation av organet.

Om Evidensia

Välkommen till oss på Evidensia. Sedan starten 2012 har vi vuxit och är i dag en av Europas största och kvalitetsledande kedjor för djursjukvård. Vår storlek är din trygghet. Vilken av våra kliniker eller djursjukhus du än besöker gör vi allt för att ditt djur ska återfå hälsan.
Vi tror på kvalitet och erbjuder specialister och avancerad utrustning. Vi satsar på kompetens och bedriver utbildning och klinisk forskning. Det gör att vi kan erbjuda den bästa veterinärmedicinska hjälp som finns.

Du kan alltid ringa oss, dygnet runt, året om.

Vi vill se fler friska och lyckliga djur. Därför ska vi vara det allra bästa för djuren. 

Våra Djursjukhus

Djursjukhus

Hästsjukhus

Vi finns i hela Norden!

Med närvaro på närmare 170 platser har vi kliniker och djursjukhus för varje behov. Du hittar oss i Sverige, Finland, Norge, Danmark. Nederländerna, Tyskland och Schweiz.

Evidensia Djursjukvård AB  |  Djursjukhusvägen 11,73494 Strömsholm Sverige  |  Tel: 0771 - 45 40 00 |  E-post
© Evidensia, All rights reserved